Thursday, March 29, 2007

News junkie

Sent igår kväll inträffade en otäck olycka här i Sydney. En av de stora färjor som trafikerar sträckan Manly-Circular Quay kolliderade med en liten båt mitt under Harbour Bridge. På båten fanns en grupp konståkare från Queensland som var här på seminarium. 4 personer rapporteras döda och en 14-årig flicka saknas fortfarande. Alla överlevande fick allvarliga skador.

Jag nåddes av nyheten i morse av min fotograf som efter att han skjutsat hem mig igår kväll fått larmet och åkt direkt dit.

Och här kommer det sjuka: Min första tanke var inte "Åh fy vad hemskt, vilken fruktansvärd olycka" utan "Fan också att jag inte jobbar med nyheter här, det hade varit sjukt kul att få rapportera om det".

Sjukt var ordet.

5 comments:

Carl said...

Intressant. Men jag tror jag förstår. Du vill väl inte gotta dig i andras olycka, bara göra ett bra jobb?

Anonymous said...

Det är en arbetsskada, inte brist på empati.

Jag kan bli oerhört frustrerad och arg på fula typsnitt, ogenomtänkt layout och stör mig på för mycket/lite mellanrum mellan bokstäver. Inte riktigt samma sak, men ändå ;-)

/K

Anonymous said...

mmmm... en arbetsskada tills dess någon man känner eller vet vem det är som råkar ut för ngt och man tvingas rapportera om det.
Det är fasansfullt att journalister ska önska olyckor för att få bra nyheter liksom. Jag tycker det stinker

CECILIA said...

Kanske dags för en förklaring till detta inlägg även om det är svårt.

Nej, jag gottar mig ABSOLUT inte i andras olycka, och NEJ jag sitter ALDRIG och önskar att det ska inträffa en olycka för att få en bra nyhet. Det vore sinnessjukt.

Men däremot, NÄR olyckan har varit framme, som nu här i Sydney igår kväll, så är det mitt jobb att rapportera om det. Och det är en av de saker som gör att jag brinner för mitt yrke, att på kort tid få fram korrekt information och kunna rapportera vidare till allmänheten.

Ja, jag får en kick av tempot, pulsen och nerven som uppstår, och när jag inte får uppleva det så saknar jag det. Men jag skulle aldrig sitta och önska att något tragiskt inträffade.

Det är mitt jobb, och nu när jag är arbetslös (typ) på andra sidan jordklotet, så kan jag ibland dagdrömma om de nätter som nyhetsbyrån Wighs ringde upp klockan två på morgonen för att rapportera om en brand eller ett mord någonstans och man bara var tvungen att gå upp och klä på sig och åka till jobbet. Det är speciellt. Och det gör att jag vet att jag valde rätt yrke. Ett yrke som jag hoppas kunna jobba med även här i Australien.

Anonymous said...

Varför skulle man vilja bli läkare, ambulansförare, brandman, polis eller sjukvårdare överhuvudtaget om man inte skulle få "adrenalinkicken" av "olyckor" eller "AKUTAsituationer"? Klart man inte vill att det ska hända, men när det händer vill man vara där och göra sitt jobb!