Finnes: Ett stycke svensk kompistörstande tjej i Sydney som börjar tröttna på att hänga med folk som man inte egentligen har något gemensamt med. Som saknar sina bästa hemma i Sverige, de med gemensam referensram, samma råa humor och cyniska livssyn.
Kanske är det så att det blir svårare att utöka sin vänskapskrets när man blir äldre och mer etablerad. Att ha barn gör ju definitivt att man inte har samma TID att hålla på och hänga med folk, knyta nya kontakter och odla potentiella vänskaper.
Kanske är det också så att jag är jäkligt petig, att om det inte klickar får det lika gärna vara. Att jag vill att det ska funka utan att behöva jobba för det?
Jag ponerar ofta att felet kanske ligger hos mig, att jag är en svår person som man inte VILL bli kompis med och så kan det ju också vara.
Men GUD så jag törstar efter intellektuell stimulans, interna skämt och lite good old fniss.
Det finns en hemmafru på min gata som vill bli kompis med mig. Hon bakar tårtor som hon säljer, gör mobile spraytans och håller Tupperwarepartyn. Jättetrevlig såklart, men sitta och diskutera muffinsrecept? Alltså jag diskuterar gärna recept pga älskar att laga mat, men inte BARA det. Det måste finnas något mer också.
Under tiden tröstar jag mig med att jag i alla fall har arbetskamrater som delar min humor och mina intressen. Tack gode gud för det, annars skulle jag nog bli tokig.