Thursday, April 5, 2007

Plötsligt förstår jag Brittan

Länge har jag närt en dröm om ett långt och tjockt hårsvall, gärna lite vågigt men utan att vara lockigt. Ett sådant där hår man kan göra en tjock fläta av eller sätta upp i en svans som inte ser ut som en tunntarm. Jag drog nämligen en nitlott i livets hårlotteri och varje dag är en dålig hårdag med mina tunna, spikraka, flygiga små testar som vägrar växa sig längre än till axlarna.

Så jag tänkte att om detta nu är förändringarnas tid så kanske det är dags att testa hårförlängning. Tacky sa K och jag höll med, men till och med jag var beredd att bli tacky för att uppfylla min dröm om Håret. Således fann jag mig själv sittandes i en stol på Sydneys främste hårförlängares salong i förra veckan. Det diskuterades kvalitet och etnicitet och kändes på och ströks med handflatorna över åtskilliga prover. Det ryska håret är nämligen dubbelt så dyrt som det indiska men mycket bättre.

Och det är vid den här tidpunkten det hela börjar kännas lite makabert. Jag sitter där och håller i en tjock piska cendrefärgat ryskt hår. Underbar kvalitet och glans tänker jag när det slår mig att någon stackars desperat tjej i Ryssland klippt av sig det vackraste hon har för en spottstyver. För att jag ska stilla min patetiska fåfänga.

Sydneys främste hårförlängare sätter slutligen i tre provslingor i mitt hår, två indiska och en rysk, så att jag ska kunna känna efter hur det känns och bestämma mig senare. Metoden som används är tunna metallclips som nyper fast fuskhåret på mitt vanliga alldeles intill hårbotten. Jag frågar hur många metallclips som behövs till en normal förlängning och svaret är 80 stycken.

Redan när jag går ut från salongen så känner jag att den börjar växa.

PANIKEN.

Det luggas och skaver och sitter fast. Jag kan inte dra handen genom håret och inte borsta det. När jag ska sova så trycks metallclipsen in i min hårbotten och gör ONT.

Och då har jag bara 3. Tänk er 80!

Brittan, nu förstår jag. Du var varken galen eller led av akut postnatal depression. Du drabbades helt enkelt av Hårförlängningspanik.

Jag åkte tillbaka ett par dagar senare och försökte att inte se alltför desperat ut när jag bad dem att ta bort hemskheterna.

Och så köpte jag en dyr hårprodukt som utlovar volym och glans.

No comments: