Pitt Street måndag 19:30

Yogaläraren: (Med en sövande monoton Discovery channelröst) Focus all your energy to your right foot, feeeel the toes, feeeel the skin, feeeel the bones, feeeel the nerves...

Jag fokuserar stenhårt på uppgiften. Koncentrerar mig som attan.

Yogaläraren: You are here, right now, feeeel the flow, focus on your breathing: iiiiiiin and ooouhhht...

Får lite yrsel av att andas så konstigt. Börjar bli rastlös, det kliar i hårbotten men vågar inte röra mig. Det kurrar i magen, tänker på apelsinen i handväskan.

Yogaläraren: We are going to focus on our breathing for seven more minutes...

SJU MINUTER!? Paniken växer, vadå ska jag bara sitta här och andas i sju minuter. Blir stressad och smått uttråkad på samma gång.

Yogaläraren: Take your time, we have aaaaall the time in the world, exhale slooowly and bring back the energy flow to your body.

Tusen tankar i skallen. Kan inte hålla mig utan öppnar ena ögat och sneglar runt i rummet. I fönstret står ett inramat foto på en skäggig indisk man. Undrar om det finns någon mat hemma. Taramtaramtaram plötsligt tänker jag på skolgympan och de där avslappningsbanden vi ibland fick lyssna på liggandes på det gröna gympasalsgolvet med det återhållna fnisset bubblandes inombords.

Yogaläraren: Slooooooowly bring your body to an upright position whilst exhaling... Lift your hips off the floor and bring your legs up, over and beyond your head.

Ehhhhh... Benen över upp och bakom huvudet? Knaaak, aj som fan, ryggen, shit, kolla gummimänniskan bredvid mig hur kan någon vara så vig? I morgon ska jag gå tillbaka till den där butiken och prova jackan jag såg i fönstret på George Street. Guuud vad ont det gör hoppas att det är slut snart.

Efter 90 minuter är den över, min första yogalektion någonsin (om man räknar bort den som jag deltog i för att skriva en artikel om för studenttidningen Vertex i Umeå, och det gör man ju).

Jag tror att jag gillade det. In a weird, twisted kinda way...