Monday, May 28, 2007

Rubriktorsk (bästa förslaget var Helgen i korthet, ja ni fattar ju själva...)

Åhhh det har hänt massor av grejer i helgen och jag har hur många intryck, åsikter och kommentarer som helst att dela med mig av, så många att jag inte riktigt vet var jag ska börja.

Cocktailparty på Shore Club i Manly i torsdags med pojkvännens arbetskamrater, alla han jobbar med är too cool for school tycker de själva i alla fall, och jag har inte så himla mycket gemensamt med sådana. Jag återupptäckte också (vissa saker glömmer man snabbt) hur dryga australiensiska tjejer kan vara, sådär himla öööövertrevliga när de med höga gälla röster proklamerar "OhmyGod CECILIA it's soooooo good to see you, I can't beliiieeeeve I haven't seen you since you came back, how have you beeeen?" för att sedan inte byta ett ord med mig på hela kvällen. Precis tvärtemot svenskar (även jag själv) som ofta är reserverade och tillbakadragna först för att sedan mjukna allteftersom. Det är en jävla massa kindpussande här. Alla av motsatt kön hälsar med kindpuss (obs bara en, det vore ett totalt övertramp att på sydeuropeiskt vis pussa två eller hemskatanke kanske tre gånger) Tjejer kindpussar också på varandra. Killar tar killar i hand på vanligt homofobiskt vis.

Jag pussar bara i luften och ryser inte sällan i hemlighet när andra människors läppar, särskilt sådana jag inte känner särskilt väl, snuddar vid min hud.

Anyway, sen åkte jag till Melbourne och det är allt jag tänker säga om det förutom att det var världens längsta och tråkigaste jobbdag. Höll på att dö av leda och bestämde mig för att aldrig mer...

Han hämtade mig på Kingsford Smith tidigt tidigt på lördag morgon i sovfrilla och en otvivelaktigt alldeles för hög promillehalt i sin fortfarande ölstinkande andedräkt. Men han var i tid, faktiskt till och med i god tid, inte som den första gången jag kom till det här landet när jag livrädd och pytteliten fick stå och vänta bakom en pelare på att han skule dyka upp.

Min trötthet och hans bakfylla skapade en slags gemensam nämnare och vi fnissade, skrattade och bubblade oss igenom lördagens schema med 12 lägenhetsvisningar. Och det är såna dagar som jag vet att allt är rätt, att anledningen till att jag är här är den bästa och kanske allra enklaste i världen: Att ingen och inget gör mig lyckligare än han. Nära honom är jag som allra bäst på att vara bara jag, inga hårda kanter, jargonger eller attityder. Bara lycka.

Söndagsmorgonen efter en en perfekt lördag bjöd på 10 grader i luften och 21 i vattnet i Middle Harbour. Soluppgången var rosa och när det första ljuset slog mot dimman som låg tjock över vattnet och kullarna med sina eucalyptusträd så var det så andlöst vackert att jag, som dessförinnan satt och skakade av köld i båten trots tre lager tröjor, glömde bort att frysa. Plåtade litegrann men det var ett av dom där ögonblicken som man inte kan fånga, ett ögonblick när verkligheten överträffar bilden med sådana hästlängder att det är likabra att lägga tillbaka kameran i väskan. Så det gjorde jag. Plus att batteriet tog slut.

Måndagen kom alldeles för snabbt och nu sitter jag här vid datorn igen. Omotiverad, trött och lite sur. Fick nyss ett vänligt "tack men nej tack vi hade jättemånga sökande" från ett skitjobb jag sökte i förra veckan. Ett sådant där jobb som jag egentligen är alldeles för bra och erfaren för men whatthehell man måste ju börja någonstans och jag är inte rädd för att börja om. Deras förlust. Apor.

2 comments:

Sigge said...

Shit moules frites, jag har precis samma erfarenhet av många aussie chicks! Högljudda, falska och tillgjorda. Och med de där gälla rösterna som gör att man ryser i hela kroppen. Som tur är finns det några riktiga guldkorn till Sheilas om man letar.

CECILIA said...

Exakt, gälla höga röster. Och så ler de så himla mycket. Mitt stela svenskfejs får ont i kinderna av att le hela tiden. Men, precis som du säger, som tur är finns det några guldkorn också...