Och det enda jag kunde tänka på var hur f-n de kan låta vissa människor sommarprata.

Öronen värkte när jag vaknade strax efter klockan sex i morse. Hade somnat med iPodlurarna på någonstans mitt i poddversionen av Mia Törnbloms hyperentusiastiska sommarprat. Hur någon kan somna till Mia Törnbloms röst är en gåta, men det gjorde jag i alla fall. Det var helt tvärtom med Martin Kellerman, hans stolpiga "högstadiekilleharredovisningpåsvenskalektionen"-inspirerade sommarprat var enormt sövande, men jag var helt klarvaken genom hela det programmet. Kanske låg jag och väntade på att han efter en låt skulle säga att han bara skämtade. Och att programmet sedan skulle bli allt det där jag trodde det skulle vara; fyndigt, roligt, sarkastiskt och helt grymt. Men så blev det inte. Även solen har alltså sina fläckar.

Jag plockade ur lurarna, masserade mina ömma öron och somnade om
trots att ljuset strilade genom persiennerna . Min sista dag som arbetslös, vad annat kunde jag göra? Vaknade vid elvasnåret av att pojkvännens pappa blåste på med Jimi Hendrix Are You Experienced? i stereon på nedervåningen. Jag förstår även subtila hintar och steg upp ur sängen efter att i fem minuter dagdrömt om den dagen vi flyttar in i en egen lägenhet. Den dagen kommer att beskrivas med ett enda, värdeladdat ord:

Frihet.