Monday, October 22, 2007

Ni ska inte tro att det alltid är så jäkla kul att vara invandrare


Man bor i ett land. Man planerar sin framtid här. Man betalar skatt. Man köper dyr privat sjukförsäkring eftersom den statliga vården suger. Man är i färd med att belåna sig upp över öronen och betala av till en ränta på 7,74% för att det överhuvudtaget inte finns någon allmännytta och därmed egentligen inget alternativ till att köpa sitt boende och man tackar sin lyckliga stjärna för att pojkvännens farfar lämnade efter sig en hög med aktier som nu möjliggör det hela.

Man gör allt detta och man är förbannad på att systemet suger, på att landets premiärminister vägrar att skriva under kyotoavtalet och flaxar runt som Robin Hoods onda tvilling och vill ge mer åt de rika och mindre åt de fattiga. Man blir skitförbannad helt enkelt och som en enkel medborgare vill man ändra på systemet. Man är född i en demokrati och är van vid att ha demokratiska rättigheter åtminstone vart fjärde år.

Men inte. Här sitter jag som ett fån och kollar på valdebatten mellan Howard och Rudd och önskar inget hellre än att jag skule kunna få chansen att rösta bort den där lille pajasen med ögonbryn som två hitlermustascher och rösta in Labour med Kevin i spetsen för i framtiden kunna få leva i ett land där alla har möjlighet att studera, vara barnlediga, ha råd med dagis och ha en regering som aktivt jobbar för att minska klassklyftorna i samhället.

Men nej. Jag får inte rösta. Först om 5-6 år när jag får medborgarskap får jag det. Men i Sverige får jag. Jag får vara med och påverka invånarnas framtid i ett land där jag inte bor och heller inte har någon avsikt att bo.
Detta gör mig galen av frustration.

Det enda som återstår är att, mycket subtilt och utan att han anar något, fram tills valet indoktrinera pojkvännen och få honom att rösta Labour. Jag ska viska det i hans öra när han sover: Vote Labour, vote Labour, vote Labour...

1 comment:

Anonymous said...

Men socialisterna i Australien äter ju öronvax. Det vet ju alla. / E