Sunday, September 14, 2008

När det fan fick vara nog

Helt plötsligt en dag så bestämde jag mig. Det hade varit på gång länge, legat och gnagt i mitt undermedvetna men blivit undantryckt på grund av bruten arm och allehanda undanflykter.

Så från den ena dagen till den andra (detta hände i samband med detoxen) började jag att träna. Powerwalka i 45 minuter nästan varje dag innan jobbet, gå till gymmet 3 gånger i veckan, göra sit-ups och lyfta tvåkiloshantlarna hemma framför tv:n på kvällarna. Och när detoxen var över fortsatte jag att äta nyttigt av bara farten, förutom fredagar och lördagar när jag i princip äter allt jag vill.

Anledningen är mycket enkel, jag vägrar att spendera ännu en sommar i det här landet och tycka att det är jobbigt att ha linne och kortärmat, alltid sitta med handduken virad om mig när vi är ute med båten, helst inte klä av mig på stranden om någon jag känner är i närheten. Det var tvunget att bli slut på det. Sju månader om året är det sommar här och sommar=alltid lättklätt. Inte som i Sverige där man kan dölja sina synder under ett par lager kläder under större delen av året. Och ja, kanske är jag perfektionist men vad fan-I owe this to myself!

Nu är jag ju inte fet, det vet jag (jag hör redan de protesterande kommentarerna från mina vänner som läser bloggen), mitt BMI är helt normalt, storlek 38 på de flesta kläder etc. MEN jag är slapp och sladdrig. Inte fit. Degig och oformlig. Målet är att gå ner ett par kilo fett och öka ett par kilo muskelmassa. Varken mer eller mindre. Jo förresten, att fortsätta träna kontnuerligt för all framtid. Göra träning till en naturlig del av min vardag.

And guess what? Jag mår så jävla bra. Har hållit på i ungefär en månad nu och märker redan skillnad, framförallt på flåset. Jag är gladare, starkare, mer fokuserad och galet energisk. Jag kommer ofta på mig själv med att se fram emot nästa träningspass och för varje dag som går så växer mitt självförtroende.

Don't worry, detta kommer inte att bli en träningsblogg a la Belinda. Ville bara dela med mig.

(Ps: En annan bidragande orsak till mitt nya liv var att jag upptäckte en cellulit på överarmen. Helt. Jävla. Sjukt. Iofs var det på armen som jag bröt men i alla fall, jag visste inte ens att man kunde ha det!)

7 comments:

F said...

Lite drygt ett år kvar till Sydney Marathon -09. Vad sägs om att göra det tillsammans?? Jag skall göra Sthlms i juni -09.
Är del lika många lattemammor/hemmafruar som powerwalkar på morgonen i Balgowlah som i Castlecraig?? De var ju överallt där.

CECILIA said...

Ehhhh, maraton? Nu tar vi och lugnar ned oss liiiitegranna här. Som sagt, bränna lite fett, bygga lite muskler-inte TOKträna! Dessutom har maratonlöpare så fula och fladdriga små shorts. Men du får gärna komma och bo här och springa, jag jag heja på och agera vätskekontroll!

Inte så många hemmafruar här, mer hundägare. På helgerna är promenadstigen som en hel kennel.

Fredrik said...

Det är lugnt, du kommer klara ett marathon galant med din nya grundkondis. Martaton skall joggas långsamt, knappt märkbart snabbare än din powerwalk. Inga problem för dig om ett år om du fortsätter såhär.

Melanie said...

Fredrik, grundkondis är en myt. Dessutom dog du nästan på mitt spinningpass, trots att du fuskade hela vägen ;)

Space babe said...

Shit alltså, jag började träna men lyckades aldrig komma iväg mer än 1 gg/v, nu har jag avslutat gymkortet, men tänkte börja gå promenader ist (vågar inte använda ordet powerwalka, vet ej riktigt vad det betyder). Och kanske lyfta lite hantlar hemma och göra sit-ups.

Min fettprocent är 31, vid 33 är man överviktig! Vad ska jag göra? Köpa gymkort igen???

Tacksam för svar. (Nu när du ändå blivit allmän frågespalt.)

Space babe said...
This comment has been removed by the author.
Space babe said...
This comment has been removed by the author.