Monday, May 11, 2009

På tal om att bli impad

Jag är djupt imponerad DVIJDVS-Linda som nu återuppstått med Innan du fanns. Jag impas som vanligt av Lindas slagfärdiga stil, råa humor och självironi. Men mest av allt imponeras jag av hennes mod att berätta om och dela med sig av det allra mest privata och personliga. Det är en ynnest att som läsare få följa med på hennes största, svåraste och viktigaste resa.

Min blogg är det rakt motsatta. Bara yta. Jag delger endast ett tunt tunt lager av det som är mitt liv, mina rädslor, mina utmaningar och min vardag. För sån är jag. Livrädd. Ytlig. Och jävligt privat. Jag berättar sällan någonting för någon. En jävla mussla är vad jag är. Man måste bända ordentligt för att komma innanför.

Så det är ju inte så konstigt att knappt någon läser den här bloggen. Jag skulle inte läsa min blogg om jag inte vore jag. Ge mig juicy, självutlämnande livsöden och personlighet, då läser jag.

Så det finns två utvägar. Antingen lägger jag ner den här intetsägande opersonliga bloggen eller så får den här musslan ta och öppna upp sig litegrann. Vad tycker ni, staying or going? (och jag är mkt väl medveten om att jag kommer att få ungefär 3 kommentarer på detta inlägg, och jag gissar att de är från Fredrik, Kattis och Jennie).

5 comments:

K said...

Ha ha ha

Här kommer första kommentaren och du vet vad jag kommer skriva....

Staying!

Puss o kram

Anonymous said...

och från mig. jag hoppas att du fortsätter blogga. jag tycker du verkar vara en härlig person ´med en spännande liv; jag har läst ett bra tag men aldrig kommenterat.

Anonymous said...

Jovisst verkar du vara "en härlig person med ett spännande liv". Men inte så verklig. Så jag röstar på att du vågar lite mer! Vad skulle kunna hända?

Jonas Peterson said...

Öppna!

Sigge said...

Inte underskatta bloggen! Du ser, redan fem som kommenterat... Jag vill läsa mer, yta eller djup eller nåt annat.