Tystnad

Anonym lämnade en kommentar nu i veckan:
”Kollar in då och då för att se om du bloggat något.
Men icket. Saknar´t.”

Jag saknar’t också. Vill blogga mer. Men av olika anledningar har det inte blivit så mycket av med det den senaste tiden. Framförallt för att jag hade en grandios ide om att jag skulle skriva någon slags essä i tre delar om möhippan, bröllopet och livet som gift. Men det har inte funnits tid till det och i stället har det alltså blivit tyst. Allt eller inget liksom, that’s me.

Det kommer en essä, det lovar jag, men det kommer nog att ta ett tag. I vanlig ordning swischar livet förbi i 180 och jag blir stundtals totalt apatisk av alla måsten. Kalendern är uppbokad med alltifrån treårskalas, bröllop, efterbröllopetfester och farsdagsfirande till konsultationer med kommunen som ska ge oss förslag på hur vi kan göra vårt hus mer miljövänligt nu när vi ändå är i renoverartagen. Listan fylls också ständigt på med beslut om köksdesign, val av spis, vilken av alla 52 vita kulörer ska vi välja till väggarna den här gången och hur i helvete pengarna ska räcka till. Och tiden. Var ska vi hitta tiden att göra allt. Det tänker jag mycket på.

I-landsproblem så det står härliga till alltså. Men ändå.

Jag återvänder ständigt till alla mentala snapshots från bröllopet som jag lagrat och gjort tredubbla säkerhetskopior på. Mina minnen är oerhört starka, lyckliga, kärleksfulla och varma. Att ha den dagen, den 25 juli 2009, och dagarna runtomkring, att dagdrömma om gör att inget känns oöverstigligt.