Thursday, February 18, 2010

Kan inte knäppa brallorna

Påklädningsmomentet i min morgonrutin har under de senaste veckorna utvecklats till ångestartade sessioner ackompanjerade av högljudda suckar. Acnejeansen är ett minne blott och jag har insett att stunden har kommit när jag måste börja inhandla nya kläder. Kläder med stretch i, som inte sitter åt någonstans och och som jag förhoppningsvis kan använda under hela preggotiden. *storgrinar*

Reflekterar ofta över hur oerhört bisarrt det är att det bor en annan människa i min kropp. Det hela är så märkligt att jag stundtals, men endast under bråkdelen av en sekund, får panik. Riktig kaninteandaspanik.

Om en dryg vecka får vi veta om ungen ser frisk ut och om det är en bloke eller sheila. Spänningen!

12 comments:

Amanda said...

jag beordrar dig härmed att köpa lite sköna snygga preggovänliga plagg

annars blir man fan deprimerad

inspiration här?
http://www.gravidlooken.se/

Anonymous said...

Allvarligt. Vi kan vara smala resten av våra liv. 40 veckor skall du vara grotta åt ditt barn. Ynka 40 veckor av ens liv. Gläds med varje kilo, de försvinner fortare än du anar sen. Trust me, I know. Och det finns jättefina kläder. Faktiskt. Wake up and smell the wonderful Pregnancy. Enough!

CECILIA said...

Amanda-ska ske! Måste definitivt lägga lite stålar och energi på att hitta kläder som inte skaver och är snygga på samma gång. För annars kommer jag definitivt bli deprimerad. Hellre fet och snyggt klädd än fet och deprimerad.

Anonym-Allvarligt. Om du retar dig på att jag gnäller över att min kropp håller på att anta groteska proportioner (aka lokal fetma) och vill att jag ska "glädjas med varje kilo" så är det nog lika bra att du slutar läsa den här bloggen nu. Enough!

Ja, det är fantastiskt att vara gravid, jag är oerhört lyckligt lottad och kan fortfarande knappt tro att det är sant. Men jag är definitivt inte en av de där kvinnorna som älskar att vara gravid och se förändringarna i min kropp, tvärtom. Jag tycker att det är jobbigt att gå upp i vikt, att inte orka lika mycket, att tappa rörlighet och på det ytliga planet: att se ut som en val.

Så är det bara, alla är olika.

Karin said...

Jag kände mig mest fet och ful fram till vecka 20 ungefär. Då dök kulan upp och plötsligt var jag så obviously gravid och då kändes det mest coolt faktiskt.

Satsa på schyssta jeans/byxor, det är fruktansvärt irriterande med resår som skaver på magen. Överdelar behöver inte vara gravidanpassade, tight är snyggare än tält!

Anonymous said...

Men hur kan du se ut som en val? Det har ju knappt börjat? Fattar inte...

CECILIA said...

Kära Anonym (som inte är så superanonym tack vare statcounter),
jag erkänner, jag överdrev. Jag ser inte ut som en val, uttrycket kan sorteras under kategorin hyperbol, dvs en överdrift för att understryka min poäng. Och "knappt börjat" beror väl på hur man ser på saken, är halvvägs nästa vecka men är väl medveten om att jag har det värsta framför mig.

Karin-mycket bra tips, ska göra slag i saken och beställa hem mammajeans från Jbrand omgående. Ser även fram emot att det blir lite svalare här så att det går att använda leggings etc.

Em said...

Grattis grattis!
Jag förstår dig, har just varit gravid och det var verkligen inte min grej. Verkligen inte. Inte de första två månaderna efter förlossningen heller. Men nu - nu är det fantastiskt och so worth it, trots allt. Hoppas att du slipper alla graviditetssymptom och grattis igen!

CECILIA said...

Tack Em, skönt att höra att det är fler som inte är down med pregnancy (men som gillar resultatet). Några tips på preggojeans?

Amanda said...

Dessa preggojeans är poppis i UK på lite mer skinny/fashionabla mommies:

http://www.cravematernity.co.uk/CraveMaternitySite/pages/category/category.asp?ctgry=Maternity_Jeans&cookie_test=1

Jag kom ärligt talat aldrig överens med preggojeans, tyckte bara dom var dyra och kanade ner oavsett modell. Sen får man lätt konstig platt röv (bäckenet ändrar form) och lite bullf*tta mot slutet också, och många samlar vatten i benen/låren. Ser sådär ut och verkligen inte komfortabelt med jeans.
Preggo-stödstrumpbyxor och snygga tajta klänningar var min melodi. Och höga preggotrosor! Och bygelfri stödjande behå!
SJUKT skönt att börja med det minns jag. (Och då blev jag ändå aldrig "stor", + 9 kg och förtidsbörd.)

Happy shopping!

CECILIA said...

Har varit och provat lite olika preggojeans nu och är benägen att hålla med, de hasar ned och är inte speciellt snygga. Ska offra ett par av mina vanliga jeans och lämna in till en sömmerska för att sy in resår, hoppas att det funkar.

Förresten, platt röv och bullf#"ta låter ju sådär. Fy fan. Något mer du kan dela med dig av som jag inte vet men borde förbereda mig mentalt inför?

I övrigt var jag och köpte nya behåar i veckan och OMG så skönt. No more bygel. Kan äntligen andas ordentligt.

Amanda said...

Tja, att ett par urinvägsinfektioner (symptomfria) är mer regel än undantag och att det läskiga är att dom bakterierna lätt försvagar hinnorna. I värsta fall går vattnet då och hela skiten drar igång. (Det var därför sonen kom tidigt, trots att jag testades varje vecka mot slutet, hade fått diagnos & antibiotika samma dag). Men på plussidan han jag aldrig bli svinstor och trött och få bristningar.

Det blir ju så himla blodfyllt & mycket tryck i underlivet, man kan få typ åderbråck och svartlila fläckar på yttre blygdläpparna och i ljumskarna (dyker ibland upp flera veckor efter födseln). Ofarligt men inget jag visste. Jag fick även lätt foglossning - efteråt. Otippat.

Sen var det lite trök och oväntat att vara pluffsigare och tyngre den dagen jag slutade amma än dagen efter förlossning. Hade gått på myten om ammning = viktnedgång lite men jag blev så stillasittande med allt amningsmeck (dte tar en HELVETES tid, och den börjar man om igen), plus att aptiten blev grotesk. Inte av denna världen.

Men på det stora hela har jag varit impad med min kropps återhämtning utan större ansträngning. Nine months on, nine months off.

Em said...

Inga preggojeans för mig, jag körde klänningar och stretchkjolar hela vägen. Och långa Topshoplinnen.

Jag vågar inte dela med mig av mina erfarenheter eftersom jag hade graviditeten från helvetet, följt av förlossningen från helvetet, följt av en utmattningsdepression när bebben väl kommit.

Om jag ska fokusera på det positiva är det (förutom världens goaste bebis) att magen försvann på en vecka. Två veckor efter förlossningen var jag smalare än jag någonsin varit och magen var totalt platt. Jag trodde inte att en så stor mage kunde försvinna så fort, men det kan den tydligen.

Hoppas att du mår ok (säger jag som numera tycker lite synd om alla stackars gravida...) Kram