Dagens kagge
26+1. Jag tror att spegeln är lite konkav, eller så är det Hipstamatic som gör att kaggen (och resten) ser mindre ut än i verkligheten. Jag känner mig rätt otymplig, har svårt att böja mig ner och knyta skorna och måste springa på toa minst en gång i timmen. I övrigt är formen över förväntan, sover fortfarande extremt bra och har inga speciella krämpor förutom lite ryggont och enstaka hugg i magen. Men när man är gravid så är allt, precis allt, så jävla normaaaaaaalt hela tiden. Som ni ser har naveln inte ploppat ut än, därav den lilla inbuktningen. Gertrud lever rövare enligt varannandagsprincipen: Ena dagen blickstilla och the mamma to be får panik och tror att dottern har dött, för att nästa dag sparka så mycket att the mamma to be är övertygad om att dottern har Parkinsons.
En annan grej som händer enligt varannandagsprincipen är Förväntan vs. Skräck. Å ena sidan håller både jag och the pappa to be på att avlida av längtan efter att få träffa lilla Gertrud, men å andra sidan drabbas vi båda stundtals av total panik inför denna lilla inkräktare som kommer att förändra ALLT precis ALLT. För vi har det så otroligt fantastiskt bra tillsammans, jag och han som ska bli pappa. Amanda beskrev en av konsekvenserna av att få barn som en "liten skilsmässa" och jag darrar av skräck inför blotta tanken.
4 comments:
10 äckliga gravidsymptom | Listor | Lista.se: http://bit.ly/cyYeYG via Man lär sig något nytt varenda dag =)
Fast du, det måste ju inte bli så.
Men för oss var det lite en tröst, att vi visste innan att det KAN kännas så ett tag, även för de allra tajtaste och lyckligaste av par. Det är en sån klyscha men det går inte att föreställa sig innan.
Man ser liksom mindre av varandra. Och tappar snällheten när den stora tröttheten drar in. Båda två kan uppleva att de går på knäna men får bara snäs till tack.
Det HAT jag kände när E lyfte bebisen "fel" så att han spydde upp en mödosamt och plågsamt imundigad måltid - där rök min nattsömn, eftersom sonen nu inte skulle känna sig mätt och kunna sova, och min mjölk var slut, och ge ersättning får ju de amningsmobbade förstagångsföräldrarna enorma skuldkänslor av... Alltså, det ter sig nästan komiskt i efterhand men just då hade jag kunnat döda maken.
Men det går över.
Kram.
Tack Amanda, jag tror att du har rätt i att det är bra att vara mentalt förberedd på att det faktiskt KAN bli så att vi kommer att hata varandra, under en tid i alla fall. Hope for the best and expect the worst är mitt klyschiga devis.
Vad gäller amningsmobbningen så tänker jag fullständigt skita i vad som är "bäst". Om jag inte har tillräckligt med mat till Gertrud kommer jag inte att tveka en sekund innan jag hivar fram en stor flaska ersättning innan läggdags. Happy parents = happy baby. Eller?
Ska maila dig min adress, ser fram emot att få smygläsa Gertruds bok.
Kram.
Du har helt rätt. Tveka inte en jävla sekund. Jag överdriver inte när jag säger att allt står och faller med bebisens mättnad. Hennes sömn. Hennes harmoni. Er sömn och återhämtning. Allt.
Med amningen har man så jäkla dålig koll på vad hur mycket/lite vattnig skit som får i sig egentligen, och vad som bara är snuttande, som ger noll mättnad i bebisen och resulterar i att du får sitta hela tiden, dygnet runt. Jag är bitter och ledsen över att jag framhärdade med amning/pumpning/kombinationsmatning med ersättning så länge som vi gjorde för man GÖR fan inget annat och det är vansinnigt tröttande.
Det sabbade min första viktiga tid med honom och den är enligt min mening viktigare än de "fantastiska" fördelarna med helamning. Målet är att hitta njutning i den helt sjuka omställningen som lite enkelt kan beskrivas som att livet plötsligt består av tretimmarsintervaller.
Men det är ju skitbra för dom som får amning att funka.
Fast dom får ju aldrig sova dock, och får ibland en närhetsjunkie till bebbe. Sa hon avundsjukt.
Kram!
Och hörni, fyll frysen med de godaste färdiga rätter pengar kan köpa. För ibland känns det som om att bara koka pasta skulle kunna förpassa en till hispan.
Post a Comment