Thursday, September 2, 2010

Bebislivet recapped

Barnet: Alltså hallå vilken underbar unge vi fick. En riktig tiopoängare. Extremt chillad, sötast i världen, älskar att sova, äter som en häst och har börjat le det där hjärtsmältande tandlösa leendet och kan ligga och gurgla förnöjt på skötbordet hur länge som helst.

Mannen: Just som man inte trodde att man kunde älska honom mer så blir han pappa och jag bara smälter av att se hans förvandling från vanlig kille och min man till världens finaste pappa. Dör av att se dem tillsammans, höra honom småprata med henne när han byter blöja, att se ett nytt sorts leende ta plats i hans ansikte. Och att han dessutom orkar fokusera på mig och min återhämtning, tar hand om, tröstar och får mig att skratta. Den bästa av alla.

Kroppen: Jag losade 12 pannor på 4 dagar efter förlossningen och har således "bara" 4 kvar att bli av med. Ser inga problem med det, lite amning, proteinshakes och två sessioner i veckan med en PT ska nog kunna återställa ordningen. Men HERREGUD så SMAL jag kände mig efter att hon kommit ut. Nu var jag ju inte det, men känslan av att kunna böja mig ner och knyta skorna var obeskrivlig. Hallå alla gubbar med ölmage-hur kan ni frivilligt gå omkring med en medicinboll på magen? Klarade mig från stretchmarks (tackgodegud) och var uppriktigt förvånad över hur mycket magen hade dragit ihop sig bara en vecka efter förlossningen. Barnmorskan ba: "Det syns inte ens att du varit gravid". Fast det gör det ju, framförallt så är ju konsistensen en aning mjukare än önskvärt. Men det lönar sig definitivt att vara vältränad när man blir gravid.

Liv väger nu 5 kilo efter 5 veckor på jorden, inga problem där inte. Misstänker att hon kommer att bli en lagom tjock liten tjej, hennes kinder har redan börjat anta abnorma proportioner.

Sömnen: Klart att jag är trött. Traumat och blodförlusten har naturligtvis bidragit också, men detta är ändå ingenting jämfört med de år av morgonpass jag gjorde varannan vecka på tv-stationen hemma i Suecia. Försöker tupplura på dagarna men det är svårt. Spelar inte så stor roll om jag är trött, det är ju inte direkt så att jag måste lösa några världsproblem på dagarna.

Liv har sovit i sitt eget rum sedan dag 2 hemma. Första natten lämnade hon oss totalt sömnlösa med en andning a la spädgris korsat med en sådan där hund med framavlat platt ansikte. Vi har en babymonitor med rörelselarm som känner av om hon skulle sluta andas vilket ger extra trygghet. Hon sover som en ängel och har inga problem med att somna själv. Om hon gråter efter att vi lagt henne så räcker det oftast med att gå in och klappa lite på henne och säga "shhhh shhhh". Ibland sjunger jag När trollmor har lagt de elva små trollen, och det diggar hon stenhårt. A-barn. Såklart vet jag att detta kan ändras, men jag är galet tacksam över att hon inte gråter på nätterna överhuvudtaget. Det är som att hon fattar att man ska sova på natten, inte skrika.

Matningen: Som jag hade oroat mig. Trodde att små boobies betydde svårt att amma. Och på sjukhuset förberedde de mig på att jag skulle få stora problem med tanke på allt som hänt. Men icke. Har helammat sedan dag ett, funkar hur bra som helst. Ingen smärta, inga såriga bröstvårtor, ingen mjölkstockning, inga svettningar, inget läckage-bara en bebis som äter som hon ska och slutar när hon är mätt. Hon kräks inte ens. På helgerna pumpar jag innan jag lägger mig och så matar A henne mitt i natten så att jag får sova 6-7 timmar sammanhängande. Bliss.

Livet: You know the drill. Allt kretsar kring amning, sömn, trösta och blöjbyten på repeat. Inte så jävla sexigt, men gud så underbart. Vi är tre nu. Vårt hem har väckts till liv, det händer ständigt något, lyckan är tamejfan total.

6 comments:

Anonymous said...

Vad härligt att höra, är så glad för er skull. Njut!!! Älskar er alla 3 och var rädda om varandra och fånga denna känsla av total lycka, så den dag om det skulle bli jobbigt kan ni plocka fram detta lyckorus igen!

Anonymous said...

Yeah! Vilken dröm!
Hälsn Ulrika, Leif, Noel och en "6+0" : )

Saint Cecilia said...

Åh, så underbart härligt att läsa! Njuuut av livet, det är fasiken helt fantastiskt! Och tack för att du klistrat ett stort leende på mina läppar.
Cissi

CECILIA said...

Ulrika-GRATTIS!!! Gud så roligt, vad glad jag är för er skull! Det blir en tjej, det är jag säker på. Hälsa Leif också, så fint för er att ha denna glädje mitt i all sorg. Kram.

CECILIA said...

Cissi-tack, man kommer bra långt med optimism...

Jonas.R said...

"Inte så jävla sexigt men gud så underbart."

Precis så.