Six and a half going on seven

Denna ljuvliga lilla människa. Ljudet av hennes skratt är som knark, jag gör VADSOMHELST för att få höra det. Om och om och om igen. Hit me up baby, hit me up again!

Att jobba heltid och ha en sexmånaders bebis är naturligtvis ingen lek, kvällarna fylls allt som oftast av förberedelser inför nästa dag. Diska flaskor, packa väskor, tvätta kläder, sterilisera flaskor, prata om vem som ska hämta och lämna och så vidare i all oändlighet. 

Vi har varit stenhårda med rutiner sedan hon föddes, nackdelen är att man inte kan vara lika spontan som man ibland skulle vilja, men fördelarna uppväger tusenfalt. Hon sover mellan 19 och 7 med en dreamfeed klockan 22.30 och vaknar med ett stort leende. Hon käkar mat nu, tre gånger per dag och älskart'. Det går hur bra som helst på dagis och jag tror på riktigt att det är värre för mig och A att vara ifrån henne än tvärtom. 

Kanske är det självbevarelsedrift, men jag försöker åtminstone inbilla mig själv att jag blir en lite bättre mamma av att vara ifrån henne, för när jag är med henne så UPPSKATTAR jag det så himla mycket och orkar ge henne min odelade uppmärksamhet.