Friday, November 4, 2011

15 månader




Kan nästan gå (I know, hon är lite SEN), säger pappa, aj aj, hej hej och naj naj naj.

Har äntligen börjat digga nya dagiset, älskar riven parmesanost och vägrar befatta sig med broccoli och andra grönsaker.

Att få ha lilla Liv i mitt liv är obeskrivligt. Lyckan är fortfarande total.

3 comments:

Anonymous said...

Mm. Så fint. Det här är ju fantastiskt, vi måste skaffa fler tänker man och ler drömskt. Och så blir dom tre år...

CECILIA said...

Märkligt det där, många sa "vänta bara tills hon börjar krypa, DÅ blir det jobbigt", och vänta bara tills hon börjar gå "då jäklar får ni veta att ni lever" osv. Jag tror att det handlar om inställning och vad man tycker är "jobbigt" och inte. Klart att det inte kommer att vara kul att ha en unge i trotsåldern, men jag är vuxen och kan hantera det-fatta hur SJUKT jobbigt det är för treåringen att på riktigt tro att jorden går under när man inte får som man vill.

Anonymous said...

Visst. Hälften av oss får barn som är lite lagom trotsiga och dryga en period innan de blir goa och söta igen. Och den andra halvan får de där trollungarna som gör att man vill stänga dörren och bara gå, långt långt bort och aldrig komma tillbaka. De där barnen som andra vuxna berättar om när de kommer hem, dem de sett i butiken, på bussen, på andra sidan gatan och de genomsvettiga mammor om vilka de tänkt att "gud, vilken tur att jag inte är hon". Det finns barn som, när mamma byter blöja på lillasyskonet, rusar på mamman bakifrån och knuffar henne så hårt att hon faller handlöst över bebisen. Barn som rymmer ut och tar sikte på den trafikerade gatan HUNDRA gånger per dag, så fort mamma vänder bort blicken en sekund, barn som river ut soporna på golvet, som spolar ner saker i toan, som kastar mat eller smular sönder äggulor under matbordet när mamma går och kissar. Sju fucking dagar i veckan. Det finns barn man inte bara kan tycka synd om för att de har det lite tufft just nu. Men Liv blir säkert inte sån och då kan du säga att "det här var väl ingenting". Och jag - inte det minsta bitter.