Nu går hon
Helt knäppt, från en dag till en annan liksom. Ena dan vågar hon inte släppa taget för ett endaste litet steg, nästa så går hon 20 steg rakt av.
Förtydligande på förra inlägget: Mitt i allt kan jag ibland bli lite deppig av tanken på att hon redan är på väg bort, iväg. Att varje steg framåt i utvecklingen också innebär att hon behöver mig mindre.
Khalil Gibran skrev orden nedan.
2 comments:
Yay för Liv. Men ja, förstår den känslan. Jag kan ibland nästan få panik när jag inser att Astrid snart fyller två, att klyschornas klyscha det går så hemskt fort.
Heja Liv!
Boten på det där deppet: Skaffa en till...
/Lotta
Post a Comment