Perspektiv

En kompis i Brisbane diagnostiserades med bröstcancer för tre veckor sedan. Förra veckan fick hon ena bröstet bortopererat och i dag skickade hon ett facebookmeddelande och berättade att operationen hade gått bra, men att de varit tvugna att skära bort mer än vad de trodde och att hon kommer att behöva strålning.

Hon är ingen nära kompis den här tjejen, hon är gift med en barndomskompis till A, vi har bara träffats ett par gånger men vi har kommit varandra nära sedan vi lyckades kläcka ut ungar på exakt samma dag den 28 juli förra året. Vi var mammalediga samtidigt och pratade mycket.

Hennes mail tidigare i dag gjorde mig så oerhört bedrövad, inte nog med att gått igenom en så stor operation - att hon dessutom skulle behöva strålas kändes som den där klyshiga droppen.

Men så kom det ett till meddelande. Patologen hade skrivit fel på rapporten och hon behöver inte strålas.

Sällan har väl ett typo gjort mig så överlycklig.

Och återigen får jag perspektiv på mitt liv. Livet som jag har en tendens att gnälla över, bråka med och ibland vara rentav missnöjd med.