Dagarna som går
Det jobbas och jobbas, gås på dagis och veckorna är ibland som ett töcken. Något man måste ta sig igenom för att ta sig fram till mållinjen: fredag eftermiddag och en oas av ledig tid framför sig. Jag försöker dock så gott jag kan att stanna upp, njuta av stunden och inte se veckorna som en transportsträcka. Ibland funkar det, ibland inte.
Det är höst i Sydney. La Nina har äntligen passerat och eftermiddagssol på Freshwater Beach kan vara något av det finaste jag vet.
Saknar Sverige och har ledsamt nog tvingats inse att det inte blir någon resa hem i juni. Ibland suger det gigantiska elefantballar att vara vuxen. Och förståndig. Och ekonomisk.
Min enda tröst är påsen med svenska ostbågar jag kom över på Nordic Fusion häromdagen. Skall intagas med andakt.
2 comments:
Åh ostkrokar!
Vad ledsamt att du inte kan åka hem till Sverige. Jag kommer att dö lite inombords om vi inte kan resa till Sverige i jul.
Otroligt fin bild. Förstår dig, själv åker jag lite för ofta för att känna mig attraherad av årets 3dje 24 h resa...
Post a Comment