Wednesday, August 22, 2012

Sökes: Smart, högljudd och rolig tjej för frekventa asgarv och intressanta diskussioner





Finnes: Ett stycke svensk kompistörstande tjej i Sydney som börjar tröttna på att hänga med folk som man inte egentligen har något gemensamt med. Som saknar sina bästa hemma i Sverige, de med gemensam referensram, samma råa humor och cyniska livssyn.

Kanske är det så att det blir svårare att utöka sin vänskapskrets när man blir äldre och mer etablerad. Att ha barn gör ju definitivt att man inte har samma TID att hålla på och hänga med folk, knyta nya kontakter och odla potentiella vänskaper.

Kanske är det också så att jag är jäkligt petig, att om det inte klickar får det lika gärna vara. Att jag vill att det ska funka utan att behöva jobba för det?

Jag ponerar ofta att felet kanske ligger hos mig, att jag är en svår person som man inte VILL bli kompis med och så kan det ju också vara.

Men GUD så jag törstar efter intellektuell stimulans, interna skämt och lite good old fniss.

Det finns en hemmafru på min gata som vill bli kompis med mig. Hon bakar tårtor som hon säljer, gör mobile spraytans och håller Tupperwarepartyn. Jättetrevlig såklart, men sitta och diskutera muffinsrecept? Alltså jag diskuterar gärna recept pga älskar att laga mat, men inte BARA det. Det måste finnas något mer också.

Under tiden tröstar jag mig med att jag i alla fall har arbetskamrater som delar min humor och mina intressen. Tack gode gud för det, annars skulle jag nog bli tokig.

10 comments:

Haren said...

Jag skulle svarat på stört om jag bodde i Sydney. Är mycket högljudd, ganska rolig och ibland till och med lite smart. Dålig på muffinsrecept men bra på att äta kakor.

Men det är jättesvårt att skaffa nya vänner med kid, jobb och livet. Jag hade sådan tur när jag flyttade till Auckland att två nära vänner flyttade dit strax efter mig pga slump. Och det var fasiken det bästa att ha några som kände mig som jag var och inte behöva börja på nytt med precis varenda vänskap. Här i Wellington har jag bara en nära vän men det räcker faktiskt just nu.

Erik F said...

Har du inte hittat några svenskor att hänga med? Det finns ju tretton på dussinet på Northern Beaches.

Själv värdesätter jag mitt nätverk av svenska kompisar här i Sydney högt just av de anledningar du nämner. Samma referensram och humor. Och kanske lite cynism. :-)

CECILIA said...

Absolut inget krav för mig att de potentiella kompisarna måste vara svenskar, har och har haft flera men problemet med de flesta av dem är att de tenderar att FLYTTA HEM TILL SVERIGE IGEN = dålig return of investment.

Dessutom så är det ju inte någon garanti att man är på samma nivå fast man är född i samma land.

Erik F said...

Det där svikarna som drar hem är inge kul, nä. Numera krävs det permanent visum eller citizenship om de ska kunna bli min vän. Folk med 457-visum satsar jag inte på.

Katarina said...

Ah vad jag saknar dig vannen!

Visst kan man traffa nya manniskor och man kanske ser potential i men blir det samma som hande da 2007 eller vad det nu var?

Jag sag en klipsk, blond svenska och jag tankte - henne, hon & jag, sa far det bli.

Vi kanske ska dra igang matbloggen igen eller ett annat litet projekt? Nagot som kan underhalla oss bada, som en virituell forlanging av var vanskap? Du kan ju fa muffins recept av hon pa din gata, beratta vad journalister ater till lunch i SBS matsalen och jag kan sakert lagga upp nagot kul om nar jag blir retad av kineser eller ater sma, sma duvmagar till frukost.

S said...

jag hade också svarat direkt om jag bott i sydney! tror jag är likadan som du, att jag kanske är lite svår, lite krävande som vän. Dock att jag är så sjukt lojal mot de jag verkligen släpper nära, nästan för lojal för mitt eget bästa. så det borde ju vara win för dem i och för sig. jag hade bara en riktig kompis (som var inflyttad från kanada) när jag bodde i australien men jag hann ju bara vara där i 1,5 år men märkte av samma problem som du med referensramar och gemensam humor. skönt att du iaf får lite stimulans på jobbet, det fick inte jag!

anydaynow said...

Känner igen problematiken. Och som sagt, svenska vänner investerar jag aldrig i, för de drar ändå alltid hem efter ett eller ett par år, ÄVEN om de har PR. Hopplöst.

Kan nog ärligt säga att det tog kanske 5 år innan jag byggt upp ett nätverk med kompisar jag kände att de faktiskt är som jag.

Håller även med föregående talare, bodde jag i Sydney skulle jag nappa på denna annons med en gång!

Cecilia B said...

Vet inte hur allvarlig du är med den där annonsen men jag känner att jag måste svara trots att jag varken är smart, högljudd eller rolig! Eller vad fasen... jag är toksmart i jämförelse med Varnessa från The Shire, högjudd som attan efter en flaska vin och sjukt rolig (på svenska efter ytterligare en flaska vin).
Dessutom har vi en del gemensamt. Barn i samma ålder, man från Australien och bosatt på Northern Beaches. Och permanent visum! Ingen ex-pat var det här.
Jag har precis dissat min mammagrupp efter att ha tröttnat på ständig tävlan (vem bryr sig om ungen kan gå/prata/knyta skorna ännu eller inte!!??) så jag är också på jakt efter nya helt normala icke-bogans vänner.
Träffas gärna på en fika, två glas vin, play date med barnen eller vad som helst. Annars finns jag oftast på lekparken i Jacka Park eller Queenscliff när jag inte sitter framför datorn och jobbar.

CECILIA said...

Cecilia B-let's do it! Kan du maila mig ditt nummer på alifeinoz@gmail.com så bokar vi in en date. Och ta med ditt pass emd visumstämpeln också;-)

Katta-Sluuuta, blir alldeles ledsen nu. När kommer ni hem egentligen? En matbloggsrevival vore grymt, men inte helt säker på att mina nuvarande matvanor är speciellt intressanta? Mycket korv och makaroner om man säger så...

Haren, Anydaynow och Sofie- tack för blogloving och pepp!

Anonymous said...

Jag kunde skrivit precis det. Intellektuell stimulans och gapskratt tack! Kram JennyBD