Mest av allt vill jag bara ligga i fosterställning i soffan
Varför blir det ALLTID så här för mig? Fyra dygn till avresa och allt är kaos och stressnivån plågsamt hög. En av våra bästa vänner är hemma på besök från NYC och vi vill såklart träffa honom och hans blivande fru så mycket vi kan pga det var tre år sedan sist, men planering och packning kommer på efterkälken. Lider dessutom av en enorm tröttma, är helt utmattad och har inte sovit ordentligt på flera veckor.
Jag VET ju att det ordnar sig, vi kommer att sitta på det där planet med packade väskor, och vi ska ju inte direkt till ett u-land så det som glöms kan köpas, men jag blir så matt av alla bestyr.
Går på magkänslan och sätter mig emot makens vilja att medicinera barnet på planet. Det får gå som det går. Fram kommer vi alltid.
Och när vi gör det, kommer fram alltså, så kommer jag troligen gråta av lättnad och glädje.
2 comments:
Tips som kanske kan funka. Sitt på olika rader på planet, du och mannen, gärna några stolsrader emellan. Känslan av att få helledigt mellan barnpassen istf halvledigt är väsenskilld.
Blir likadan då jag ska resa med barn. Jag fick Sobril utskrivet sist (till mig - inte till barnet)och all stress och oro rann av mig. Har aldrig rest så avslappnat i hela mitt liv.
Post a Comment