Plus och minus
Detta med att inte längre vara gravid, och aldrig mer behöva vara det, är alldeles lysande på en massa sätt. Saker jag uppskattar just nu:
- Att känna mig sinnessjukt SMAL! Nu är jag ju naturligtvis inte det, men KÄNSLAN när magen är borta är obetalbar. Har såklart en massa kilon som ska bort samt rejält delade magmuskler som måste tränas ihop, men den dagen den sorgen
- Att kunna äta vad jag vill, när jag vill, utan att få halsbrännan från helvetet. Vi snackar halsbränna so bad att jag ibland kräktes upp middagen för att kunna sova
- Att jag inte fick några bristningar på magen denna gång heller, halleluja!
Det finns dock några grejer som är jobbiga just nu:
- ORON! Att ha en sån här liten liten bebis, man kan ju bli alldeles tossig... Han har kräkts några gånger i sömnen, det gjorde aldrig Liv, och nu oroar jag mig galet mycket för att han ska göra det utan att vi märker det och kvävas i sömnen. Någon som har några tips och/eller råd kring detta?
- Har INGA kläder som passar så går fortfarande omkring i mina preggoklänningar. De jag har som passar denna "nya" kropp trycker på snittet och går därför bort, eller så funkar de inte att amma i. Ska vänta några veckor sedan måste jag köpa något som jag kan gå utanför dörren i
- Värken i rygg och axlar pga konstiga amningsställningar och inga coremuskler överhuvudtaget
2 comments:
Ja usch, de där läskiga sömnspyorna. Vissa bebisar har svagare muskler runt övre magmunnen (eller vad det heter) än andra, tydligen. Lilla G fick sova på mage p g av det, bestämde jag. Man får liksom försöka uppväga för- och nackdelarna. (Det är annars skottpengar på att sova på mage här i UK, även med andningslarm, p g av att 'om larmet går har sällan en lekman möjlighet att klara av ett hjärtstillestånd i hemmet' - falsk trygghet osv). Tjohoo, igenkänning på den fucking jävla oron.
Vår lilla spydde galet mycket i flera månader och vi fick rådet att lägga henne på sidan, kan det funka för honom med kanske om han inte bökar runt för mkt?! Em
Post a Comment