Kära dagbok

I dag vaknade jag ganska tidigt och hade ont i huvudet. Jag tror att det var för att jag drack lite för mycket rödtjut igår kväll helt utan anledning. I och för sig behövs det ingen anledning för att dricka rödtjut, men jag hade faktiskt inte behövt sörpla i mig det där sista glaset. Men jag släpade mig ändå ur sängen och drog till stranden med A för han skulle surfa. Glömde tyvärr att sätta på mig bikinin vilket var en grov miss. Läste dålig amerikansk deckare liggandes på en handduk och hade stor keps och ännu större solbrillor på, värsta filmstjärnestilen. Den egentliga anledningen till utstyrseln var att mitt hår var grymt flottigt och jag hade inget smink på. Jag hatar att gå ut utan åtminstone lite mascara och concealer. Och medans jag låg där och såg cool ut så tänkte jag på vad bra jag har det. Lyckliga lyckliga jag. Sen kom A upp ut vattnet och vi gick till strandcaféet vid Curl Curl Beach och käkade frukost. Tänkte beställa en bacon&egg roll som jag alltid gör men så blev jag plötsligt trött på mig själv och mina rutiner och valde toasted banana bread i stället. Stort misstag. Vi läste realestatesidorna i Manly Daily och efteråt åkte vi och kollade på några ställen. Och jag blev så sjukt deprimerad och nedslagen för att till och med ställen som bara är half decent kostar för mycket för oss. Om jag har ett jobb vill säga. Nu när jag är arbetslös så har vi inte råd med någonting inte ens en skokartong under Harbour Bridge. Efter det drog vi till The Wardrobe för att hyra outfits till 80-talsfesten vi ska på ikväll. I bilen började vi tjafsa om presenten som vi ska ge tjejen som fyller år. Ett helt gäng har lagt ihop till den (mitt initiativ) och vi ville köpa en Nixonklocka (min idé). Bad A om hjälp för han jobbar ju i branschen och han fixade en klocka igår. När han kom hem med den tyckte jag att den var skitful och alldeles för stor för den här tjejen har pyttesmala handleder. Och han höll med men sade att dom inte hade något annat i den prisklassen inne. Och så i bilen frågade jag vad vi skulle göra med klockan. Och då fick han ett frispel, snäste och hade sig och tyckte att vi skulle ge henne den klockan i alla fall. Glöm det sa jag. Bara för att han inte tycker att det är viktigt med presenter. Eller fel, han tycker att det är kul att få men inte att ge. Jag tycker att båda är lika kul. Nästan roligare att ge. Så efter det lilla utspelet satt vi och surade ett tag tills han började prata om annat. Jag surade tills vi kom till The Wardrobe men när A klädde ut sig till pudelrockare med skinnbrallor, neonfärgad nätbrynja och stort pudelhår kunde jag inte hålla mig längre utan var tvungen att gapflabba. Jag hyrde en acid wash jeansjacka, zebraklänning, peterpanboots i jeanstyg, brett cerist bälte, fingervantar i svart spets samt en ljusbrun afroperuk. Jag vet att peruken inte direkt är 80-tal men jag kunde inte låta bli. Har alltid velat ha afrohår. Sedan kom vi hem och föräldrarna var hemma som alltid. Jag lagade skitgott spread att ha på bagels: rivna morötter, hackad rödlök, hackade oliver (obs riktiga med kärna inte med pimento) och kapris som man blandar med cream cheese light. Efter det kollade jag mailen och hade inte fått några. Efter att jag bloggat klart ska jag lägga mig och vila lite innan festen. Man är ju inte 20 längre.

Hej då kära dagbok.