Reality Check

I dag har jag varit i Parramatta på ett frilansjobb. Parramatta ligger i västra utkanterna av Sydney och är så långt ifrån resebroschyrernas glossiga Sydney man kan komma.

2,6 mil och jag är i en anna värld. En värld där 90% har ett annat förstaspråk än engelska. Det är exakt samma resa som från Östermalm till Rinkeby. Lika obegripligt och lika oförsvarligt långt.

Jag träffade Suki, en 47-årig kinesisk kvinna. Hon kom ensam från Hong Kong till Sydney för tjugo år sedan. Hennes kärlek till Australien och tacksamheten för de möjligheter hon fått här visste inga gränser. Över en frigolitmugg med vatten hävdar hon att i Kina hade hon aldrig fått ta så mycket plats som hon tillåts göra här. Sydney is warm and friendly, säger hon. Everybody is someone here. Hon talade om Sydney som en kär gammal vän, som en person som hon håller närmast hjärtat.

Precis på samma sätt pratade Andy om Sydney den kvällen vi träffades för första gången på Phi Phi-öarna för lite mer än tre år sen. Han log och ögonen lyste upp när jag bad honom beskriva storstaden på andra sidan jorden som jag aldrig varit i. Jag minns att jag tänkte på vad underligt det var att någon kunde prata om en stad med en sådan värme, glädje och genuin kärlek.

Men jag förstår nu. I feel the love.