Thursday, April 12, 2007

Tomhet


Jag läste det. Marinerade det. Och bestämde mig för att det hela var ett något försenat, och mycket elakt, första aprilskämt.

Men nu börjar det sakta sjunka in att det otänkbara faktiskt är...sant. *hulkar*
Och som han fattas mig. Som när Mattis fick veta att Skalle-Per dött.

Inga fler elaka, sarkastiska, roliga, spydiga, fördomsfulla eller diskriminerande inlägg på stureplansbloggen. Jag känner mig tom. Det är allt jag kan säga. Och jag väntar spänt på fortsättningen.
Så länge får länken till Att vara Alex Schulman ligga kvar i högerspalten. Som en minneslund dit jag kan gå när längtan blir för stark och läsa gamla inlägg gång på gång på gång...

1 comment:

Carl said...

Jag är arg på herr Schulman. Inte ens en liten varning gav han. Det var som att bli dumpad utan att förstå varför. Den jäveln bara lämnade mig, jag blev helt plötsligt ensam på kontoret. Tyvärr tror jag att jag kommer vara en sån som förlåter honom....han är ju så bra.