Tuesday, June 26, 2007

Finn fem fel







En helt vanlig midsommarafton på en bygdegård någonstans i Sverige. Stången har klätts och rests, pappa har plockat fram och dammat av sämskinnsbyxorna, mamma har strukit sjalen till folkdräkten noggrant och barnen är fullproppade med socker från fiskdammen och chokladtombolan. Det dansas kring stången, Vi äro musikanter, Jungfru jungfru skär (här är karusellen som ska gå till kvällen) och Björnen sover (menmankandockmenmankandock honom aldrig trooooo). I caféet serveras hemgjorda kanelbullar, våfflor och köttbullemackor med rödbetssallad som bygdens gamla tanter har slitit med hela natten. Det är småkallt och regnmolnen tornar upp sig i fjärran. En helt vanlig midsommarafton.

Men vi är i Sydney. Svenska klubben anordnade midsommarfirande i Scandinavian House i Frenchs Forest i söndags. Midsommarstången var gjord av stålpålar, blommorna inköpta på blomsteraffär, köttbullemackorna ganska äckliga och kaffet svagt och ljummet. Men ändå. Lite blank i ögonen blev jag. Det var fint och ganska märkligt att höra svenska pratas överallt. Och se alla barnen i sina små folkdräkter. Jag hade ingen aning om att vi skulle dit, Andy hade planerat i hemlighet med sin kompis Dave som också har svensk flickvän.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Jag är så jävla svensk.

3 comments:

Kazuko said...

Åhh så charmigt!! Även om köttbullemackorna smakade äckligt hade jag ätit med andakt.

CECILIA said...

Andakt är ordet. Det var precis det jag gjorde, åt allt med andakt.

Matildas fikarum said...

Jag var också med där ett år för ett bra tag sedan, och jodå, bullarna ska ätas med sol i blick, för de som anordnar firandet gör ett monsterjobb.