Tuesday, July 3, 2007

Tisdag 18:38

När jag minst anar det så kommer den. Sköljer som en iskall våg över mig. Lämnar mig ståendes helt ensam. Utlämnad. Livrädd. Jag trodde att den var borta nu. Att jag äntligen fått övertaget. Att jag uppnått en styrka som gör mig osårbar. Onåbar.

Att jag aldrig lär mig.

1 comment:

Anonymous said...

Öh? Va?