Friday, October 5, 2007

Alla känner apan men apan känner ingen

På väg upp i hissen efter lunchrasten i dag:

Okänd kille från en annan avdelning på mitt jobb: You're Cecilia right?
Jag: That's right!
Okänd kille från en annan avdelning på mitt jobb: Do you know Emma?
Jag: Emma who?
Okänd kille från en annan avdelning på mitt jobb: Swedish Emma who lives in Sydney?
Jag: No, I only know two Swedish people in Sydney and that's Pia and Katta. Oh and Per Groth, that's three. But I don't know any Emmas...
Okänd kille från en annan avdelning på mitt jobb: Are you sure? She says that she knows you!
Jag: Oh well, it must be someone else then...
Okänd kille från en annan avdelning på mitt jobb: Are you sure, I'm sure she said she knows you.
Jag: (men va fan jag KÄNNER ingen Emma i Sydney har jag ju sagt) No, sorry, it's got to be someone else, another Cecilia...
Okänd kille från en annan avdelning på mitt jobb: That's strange, I'm sure she said (mumlar något och kliver ur hissen).

Apan går och sätter sig vid sitt skrivbord och räknar timmar, minuter och sekunder tills arbetsdagen är över och helgen tar vid. Och så tänker hon ett tag... Emma Emma, Em.... Vänta lite, en Em brukar kommentera här på bloggen ibland. Kanske är det hon?

Vem vet. I alla fall så käkade jag lunch med Katta i dag och hon var så där råsnygg som bara smala svenska mörkhåriga tjejer kan vara. Mörka jeans med superhög midja och en liten pösig top instoppad, till det flätade små röda svenska träskor och håret uppsatt i nacken med några spännen.

Svenska tjejer är bäst, smartast och snyggast!

Nu helg. Den här svenska tjejen är helt slut och ser inte fram emot det obligatoriska lägenhetsletandet i morgon förmiddag.

3 comments:

Em said...

Haha! Oj då! Javisst var det jag!
Förlåt, det var inte meningen att komma här och störa, det var bara en tillfällighet att min (nya) kompis man (som du träffade) berättade att han jobbade på det företag som jag jobbat på i Stockholm (och flytt till Australien från) och att det börjat en svensk tjej där. Det var då jag kom på att det kanske var du (fast det vore osannolikt! men du har nämnt vilken gata ditt nya jobb ligger på och det stämde, så jag blev bara nyfiken) och frågade därför om hon hette Cecilia, men det visste han inte. Jag sa att jag inte kände dig, men det uppfattade han tydligen inte.

Oj vilken utläggning, men jag ville bara förklara att det här bara var tillfälligheter och jag inte är någon stalker, haha.

Men jag passar på att ge dig lite stöd och uppmuntran eftersom jag vet hur tufft det kan vara att jobba där (i Sverige iaf, men efs det är så toppstyrt från USA kan jag tänka mig att det är lite samma här).

CECILIA said...

Haha, jag forstod att det var nagot sadant! No harm done... Du gissade alltsa ratt om foretaget jag jobbar pa, stentufft arbetsklimat verkligen. Jag trodde att jag jobbat hart innan, ack sa fel jag hade. Tack for uppmuntran, det varmer!

Em said...

Phu, jag blev lite nervös där att jag hade trampat lite i klaveret. Haha, han måste undra vad som pågår.

Men hördu, ang. jobbet kan jag bara säga att jag varit där... Tillsammans med en hel drös rara arbetskamrater som mådde lika dåligt som jag (och som nästan alla tagit sig därifrån nu som tur är).
Galna arbetsmängder, ingen uppskattning, dålig ersättning och helt störd företagskultur och styrning. Till slut sa jag bara upp mig och flyttade till andra sidan jorden, orkade inte ens tänka på vad jag skulle göra här eller hur det skulle gå!

Kan vara skönt för dig att höra att fler känt på samma sätt som du ang. det företaget...
Hoppas att du hittar något annat snart! :-)