Så här kan vi ju inte ha det!

Så här är det: Jag gillar inte mitt jobb. Det enda positiva med mitt jobb är arbetskamraterna och inbetalningen av lönen på mitt konto den sista i varje månad. Allt däremellan är faktiskt ganska outhärdligt.

Jag gav det en chans, och flera därtill. Jag tror nämligen hårt på att det där med gnäll ibland blir en slags självuppfyllande profetia, och försöker att låta bli att klaga så långt det går och i stället tänka postivt. Jag kommer inte att säga upp mig, så mycket är klart. Jag behöver pengarna. Men jag måste hitta ett annat jobb.

Så här sitter jag i köket på en helt vanlig torsdag och försöker söka jobb. Jag är sjukskriven på grund av en infektion i munnen där en visdomstand tidigare satt. Och jag har hittat ett jobb som jag vill ha så mycket att det gör ont. Så mycket att jag skulle kunna skära av ett par fingrar för att få det. Men ändå har jag svårt att hitta drivet, sitter och stirrar på mitt ansökningbrev och min cv och ändrar och pillar och blir bara mer och mer osäker på mig själv, vad jag vet och vad jag kan.

Fan också att det ska vara så svårt. Saknar mitt gamla jobb i Sverige.