Catch-up

(Skrev lite dagbok under tiden nästan ingen visste. Ni som är intresserade kan läsa, ni andra kan klicka på den här länken och bekanta er med fotografen Martin von Kroghs blogg In transit under tiden)

17/11 2009
Tre dagar sen. Gjorde ett test i söndags som var negativt. Inte ens en antydan till minsta lilla streck. Blev förvånad. Pratade med T och berättade att det kändes som att jag skulle kunna vara preggers. Hon berättade att hon testat negativt med två av sina barn flera gånger innan det blev positivt.

Så. Imorse innan jobbet gick jag och köpte två till test. Nytt märke denna gång. Inlåst på toan på våning 4 av Telstrahuset i Sydney kissar jag på stickan. Och den visar plus.

PLUS!?!

Tittar på den. Tittar igen. Tar kort på den med telefonen. Ena strecket i pluset är lite svagare än det andra. Känner mig märkligt oberörd. Kollar på pluset igen, håller stickan i olika vinklar därinne i toabåset. Fortfarande plus. Kollar på bilden jag tagit av stickan och det ser ut som plus där också. Messar T, ber henne att kolla mailen. Skickar bilden. Ringer upp efter ett par minuter och hon gråter av glädje. Jag skrattar nervöst och frågar om hon också tycker att det ser ut som ett plus eller inbillar jag mig? Hon bryter ihop av skratt och förklarar att ett plus är ett plus är ett plus, ljuger aldrig. Stjärnstopp.

Sitter på seminariet och googlar frenetiskt på iPhonen. Jag får reda på att jag är i vecka fyra och att bebisen ska komma den 26 juli 2010, dagen efter vår bröllopsdag. Jag får veta att nu är det slutdrucket med alkohol, slutätet av goda franska ostar, italiensk lufttorkad skinka samt löskokta ägg. Det känns fortfarande som att det handlar om någon annan. Att det inte är jag som är gravid utan att jag researchar för en god väns räkning.

Smiter ut under en av föreläsningarna och kissar på den andra stickan som kom i förpackningen.

Plus igen.

På vägen tillbaka till kontoret går jag förbi apoteket och köper ett till tvåpack. Kissar på båda stickorna under eftermiddagen.

Plus plus återigen.

Tänker på alla fester som vi har inplanerade innan jul (damn you festive season) och funderar på om folk kommer att märka om jag häller alkoholfritt vin i en vanlig vinflaska. Undrar också om jag kommer att må illa och spy. Hoppas vid gud att detta inte förstör bröllopsresan. Shit, måste kolla om jag är berättigad till sjukvård på Cook Islands om det skulle hända något.

Tänker också på risken för missfall som är ganska hög. Bestämmer mig snabbt för att inte tänka på det utan glädja mig nu. Blir det olycka och elände får jag deala med det då.

OMG. I'm preggers.

18/11 2009
Efter att ha kissat på ytterligare ett par stickor så slog jag igår kväll in en av dem i knallblått födelsedagspresentpapper, som det stod Happy Birthday på, och gav den till Andy.

Han blev helt stum. Och sedan glad. Jätteglad. Och sedan kom chocken. Han var tvungen att gå ut på gården och vattna lite blommor för att smälta det hela. Jag satt på soffan och åt Daim. Det finns nämligen att köpa på min lokala matbutik, mycket farligt.

Sedan gick vi och lade oss och somnade stenhårt båda två.

19/11 2009
Vaknade som vanligt. Man gör ju det tydligen, fast man är preggers. Kissade på den sista stickan som jag hade, pluseliplusplus. Jahapp. Tog på mig mina nyaste, finaste Acnejeans som jag köpte när vi har hemma i Sverige senast och undrade hur länge det kommer att ta innan jag växer ur dem. Favvojeansen.

20/11 2009
Kan inte hålla mig. Berättar för E på FB-chatten, mailar först en bild på stickan. Hon blir otroligt uppspelt. Det färgar av sig lite på mig. Fortfarande lite orolig att det inte är som det ska, och tänker mycket på att jag önskar att jag hade väntat med att ta testet och tagit mig en rejäl bläcka samt ätit ett kilo fransk brie först.

22/11 2009
I dag har jag namnsdag och den enda som kommer ihåg det är Andy. Det är 41 grader varmt och svetten rinner även fast jag bara sitter ned. Får absolut inget gjort och har ångest över det. Har aldrig upplevt sådan hetta i mitt liv, på nyheterna säger de att det är den varmaste novemberdagen sedan 1982. För mig är det den varmaste dagen någonsin.

23/11 2009
20 grader kallare än igår. Får ett utbrott när jag fixar håret på morgonen, klippte mig förra veckan och det blev alldeles för kort. Passar på att använda Acnejeansen igen.

27/11 2009
Så nu är jag alltså i slutet av vecka fem. De flesta som blir på smällen vet inte ens om det så här tidigt och ibland önskar jag att jag vore en av dem. Har mått fantastiskt bra hela veckan, inga gravvosymptom alls förutom att jag är vansinnigt sugen på öl. Iskall öl i stora, immiga glas. Mental note: försök hitta alkoholfri öl. Imorse var jag på ultraljud för att kolla att allt är ok innan resan, vore ju inte så jävla lattjo att få typ utomkvedshavandeskap på en ö långt ute i tjottaheiti, särskilt inte på ens egen honeymoon.

12/12 2009
Ojsan, helt plötsligt är jag nästan 8 veckor. Vi har varit på bröllopsresa och det var helt underbart. Mådde hur bra som helst, bara lite kräkilla ett par gånger men det kan också bero på maten. Var såklart orolig för att något skulle hända, att jag skulle få missfall, och är mycket tacksam över att det gick bra.

Vågen visar ännu inte på någon viktuppgång, men jag känner mig tjockare. Acnejeansen sitter tajtare.

Tror att det är en tjej. Vet inte varför, det bara känns så. Har en övertygande känsla av att jag väntar ett flickebarn.

18/12 2009
Tröttheten är enorm, gäspar hela dagarna och tänker bara på att sova. Känner mig ständigt bakis. Tänker också på mat hela tiden och vill äta allt. Vitt bröd, pasta, nudlar, ris. Allt som jag med min GI-diet i normala fall inte ens tittar åt.

26/12 2009
Var på ultraljud på julaftons morgon och fick se bebisen. Som en gummibjörn, rörde på sig därinne och hade 171 i hjärtslag. Har även berättat för de blivande mor- och farföräldrarna, alla är överlyckliga. Vissa lite för lyckliga för att det ska kännas bekvämt.

Jag känner mig låg och deprimerad. Ingenting är roligt.

12/1 2010
Mår bra nu. I princip som vanligt, lite tröttare kanske. Depressionen har gett med sig, likaså ilskan och irritationen.

Är livrädd för att det ska vara något fel på bebisen. Petrified. Funderar på att ta fostervattensprov, trots risken. Ska vänta på resultatet från KUB-testet.

14/1 2010
Börjar glädja mig lite mer nu, pratade med mamma igår och hon är så sjukt uppspelt att det inte finns några gränser. Hon ska beställa en handmålad gunghäst. My God.

1/2 2010
Mår väldigt bra, precis som vanligt faktiskt. Möjligen lite hetare i humöret. Börjar synas lite på magen nu, liksom trind runt hela magpartiet. Gillart inte. Kommer fortfarande i Acnejeansen, men det är knappt. KUB-testet såg bra ut men det är ju ingen garanti. Bestämmer oss för att det inte finns några garantier i livet och struntar i fostervattensprovet. Bara tanken på att någon ska sticka en nål genom magen på mig, en stor nål, är olidlig.

10/2 2010
Acnejeansen går inte längre att stänga och min midja har försvunnit. Det är 28-30 grader varmt mest hela tiden och luftkonditioneringen på kontoret är fortfarade trasig. Lider mer av värmen än vanligt. I övrigt mår jag otroligt bra, nästan oförskämt. Pigg, energisk och glad. Sover utomordentligt bra. Har varit på första besöket hos barnmorskan och fick lyssna på bebisens (enligt henne) starka hjärtljud.