Wednesday, June 30, 2010

Snart får vi träffa Gertrud

Tillbaka till ruta ett där allt kan hända. Det förra ultraljudet var fel och min placenta är tillräckligt långt upp för en "naturlig" födsel. Så nu väntar vi och försöker förbereda oss så gott det går. Läser bland annat skrämmande förlossningsberättelser på internet, den ena värre än den andra. Jag har förstått att man ska "välkomna" smärtan, "gå in i den" och "rida på smärtvågen". Joråsåatt.

Skippar birth plan eftersom jag förstått att det ändå aldrig blir som man tänkt, men har gett A tydliga instruktioner om att jag vill ha all smärtlindring som finns tillgänglig och lite till, och att personalen måste ge mig tydliga instruktioner om allt.

I många av förlossningsberättelserna jag läst (verkar för övrigt som att kvinnor får ett OERHÖRT behov av att skriva av sig efter att de fött barn, måste bero på att det är en så sjukt traumatisk händelse) så skrivs det att "lustgasen blev min bästa vän". Och fy satan vad jag hatar det uttrycket. Får panik på den förlossningsklyschan.

Whatever happens kan jag lova er att det uttrycket i alla fall inte kommer att finnas med in min recap av vad jag förmodar kommer att vara min värsta och bästa dag i livet. Och jag kommer fan inte att rida på nån jävla smärtvåg heller.

13 comments:

Anonymous said...

:-) Det blir bra!!! Lustgasen var ALDRIG min vän!!! :-) Fick den aldrig att fungera....mådde bara dåligt av den, så det lär du aldrig få höra av mig heller. Saknar dig och lycka till med allt... skicka gärna ett sms eller ring när det är dax. Tänker på dig varje dag! Saknar dig min underbara vän.

Em said...

Ja herregud ja, själv orkar jag inte ens tänka på min förlossning, än mindre skriva om den. Men jag kan ju säga att jag inte "välkomnade den positiva smärtan" eller red på någon jävla smärtvåg iallafall.

Du är smart som redan innan tänker att det inte går att förbereda sig ändå eftersom alla förlossningar är olika. Jag trodde att om jag bara läste precis allt om vad som kunde hända så skule jag vara förberedd på alla olika scenarion. Vilket skämt.

Fokusera istället på att ni snart får möta världens finaste Gertrud, förlossningen kommer ändå att bli som den blir oavsett hur man föreställer sig det innan. De flesta tänker nog alldeles för mycket på själva förlossningen som är över på ett dygn eller två och för lite på själva bebisen som kommer att vara där för evigt :)

Anonymous said...

Kul! Lustgas my ass. Det går som det går beroende på helt andra saker: sov...massor innan.
ät extra mycket och bra innan. Då går det bra! Och det gör ont. Men sen kommer Gertrud !!!! /U.M

Karin said...

Lustgas har jag ingen aning om hur det är, av någon anledning är det där med att andas gas inte så stort i Israel... Men epidural gillar jag!

Hur som helst tror jag att det är omöjligt av föda helt utan smärta om man inte är sövd. Men det är ju det som är så sjukt häftigt, vi har de där urkrafterna i oss och rätt vad det är så dyker de upp. När jag födde Ella så var jag tyst och grymtade mest - nu med Eitan vrålade jag avgrundsvrål och sparkade omkull barnmorskan. Och inte tusan brydde jag mig om det.

Vare sig man kör utan bedövning och med valsång eller drogad upp till öronen så krävs det hårt arbete. Och det är så värt det!

Pi said...

Min bebis kommer den 22:e juli. Kanske blir samma dag rent av?

Michaela i AUSTRALIEN said...

Jag visste inte att du var gravid ocksa! spannande, vilken vecka ar du i?

Min forlossning var fran helvetet (och darfor har jag inte skrivit om den annu, for jag drommer fortfarande mardrommar): ALLT fore, under och efter forlossningen gick fel. Och epiduralen funkade inte (efter 4 forsok) men det reulterade ju i urakut snitt anda (och da blev jag sovd). nasta gang ska jag kora plenerat snitt!

Hurru, du har val hort att from januari 2011 har de infort betlatd mamma-ledighet i 18 veckor. hjalper ju inte er, men anda.

Vad jobbar du med annars?

Assa, jag baddrade ner till lite langre ner och laste att du kopt knee pads? SKojar du eller? varfor? och pa prislappen star det 25 dollar? ar du tokig? Hahaha, jag dooor! JAg och min kompis satt och diskuterade haromdagen vad mycket skit som slajs som man tror att man maste ha nar man ska ha barn (en nalle som later som ett hjarta, "tummy time" matta, en sked med nat som man kan stoppa "fresh food" i osv osv). Men de dar kna-skydden tar priset! hahahaha! Forlat...

Amanda said...

Hm. Jag tror att de där detaljerade berättelserna gror ur en indignation, en enorm besvikelse på upptrissade, romantiserade förväntningar. Att de är en form av offentlig krisbearbetning. För det mörkas och "peppas" så mycket om hur det egentligen ÄR. Det är riskfyllt att vara gravid och under en förlossning känns det som om man ska dö ibland. Att bara 50% av 'naturliga' förlossningar är komplikationsfria vill man inte prata om inom vården. Att hela 50% av igångsättningar slutar i akutsnitt, eller att en majoritet av västvärldens kvinnliga förlossningsläkare själva väljer snitt (no shit sherlock).

En 'normal' förlossning är inte käck, sensuell eller 'häftig' - för väldigt många. Även om det händer. Men faktiskt inte för nån jag känner. Den kan vara som att vara med om en olycka. Brutalt. Som slakt. Ensamt. Ohanterbart. Förnedrande. Och tyngt av en oerhörd skuldfylld oro för bebisens hälsa.
Den eran är liksom över, när kvinnor bara höll käft efteråt och var tacksamma "för allt gick ju braaa till slut."

Anonymous said...

Försök slappna av och lita på att din kropp vet vad den ska göra. Och lämna kontrollbehovet hemma. Jag har fött två barn (utan smärtlindring - ej självvalt dock :-)) och förlossningarna har varit helt ok .Visst gjorde det ont men det var inte så illa som jag trott innan. Det absolut häftigaste tycker jag var att få uppleva vilka enorma krafter man besitter när det behövs. Jag blev liksom lite impad av mig själv :-).
Lycka till!

Anonymous said...

Jorusåatt... va händer annars då? Your take on Julia vs Kevin;-)

jennybd said...

Visst blir man mest rädd av att läsa andras berättelser, och ändå kan man inte låta bli? Tänker mycket och ofta på er! Kram

CECILIA said...

Min take on Julia vs Kevin? Kolla in min Twitter. I övrigt så var det ett strategiskt smart drag av Labor som annars garanterat hade förlorat valet. Och precis som i Sverige så röstar man inte på en person här, utan på ett parti. Nu får vi hoppas att strategin räcker hela vägen och att hon lyckas leda partiet till valseger i Augusti.
;-)

Anonymous said...

jag har fött två barn. Två helt skilda upplevelser. En fullständig tortyr-upplevelse och en drömförlossning. Så, ha inga förutfattade meningar, du vet aldrig hur det blir!
LYCKA TILL!

CECILIA said...

Ja herregud, dör litegrann när jag tänker på hur illa det kan gå...

Michaela, din förlossning låter ju alldeles vanvettigt traumatisk, hur bearbetar man något sådant egentligen?

Amanda-jag har en röst inom mig som maler och maler om att jag ska tjata till mig ett snitt, men så finns det en annan röst som säger att jag åtminstone ska testa den vanliga vägen. Det KAN ju gå bra. Det som talar FÖR mig är en relativt hög smärttröskel och en sjuk jävla tävlingsinstinkt och envishet. Never, never, never give up liksom. Men vad hjälper det om ungen fastnar, får syrebrist och allt går åt helvete?

Snart vet jag, och förhoppningsvis överlever både jag och Gertrud to tell the tale.

Och Michaela, nej jag har inte köpt knee pads;)