Saturday, August 28, 2010

But I don't look back



Tack fina ni, IRL-vänner och bloggvänner, för pepp och värmande ord. Det betyder mycket. Nu är det uppåt och framåt som gäller. Det är vår i Sydney, körsbärsträden blommar, solen skiner, Liv är världens snällaste bebis och jag kan ta långpromenader längs med strandpromenaden på bilden ovan varje dag om jag vill. Och det vill jag ju.

5 comments:

Anonymous said...

Du skriver fantastiskt, om en så svår upplevelse som kommer att prägla dig för resten av ditt liv. Det är styrka! Ta väl hand om er och njut av var dag. Mammaledig i Sydney... Nice./Ulrika M

Haren said...

Du skrev sa fint nedan och det lat sa traumatiskt att jag inte ens visste vad jag mojligtvis kunde saga. Var ar bra! Korsbarstrad jattebra.

Anonymous said...

Hej,

Jag hittade din blogg av en slump för drygt ett år sedan och fastnade direkt för ditt skrivspråk, fantastiskt bra. Lite gemensamt har vi också, jag är själv gift med en australiensare och har bott många år i Brisbane. Nu bor vi med våra tonårspojkar i Luleå, ja- jag vet, jag som älskar sommaren...

Det har varit så roligt att läsa dina inlägg men den sista förstår jag att du hade svårt att skriva om. Jag blev så ledsen för er skull och hoppas därför att du och dina kära nu kan njuta av den stundande sommaren i Sydney.

Vänliga hälsningar

Carina

L8 said...

Cecilia, jag är så glad att allt gick bra till slut. Var rädd om dig och din familj.

Kram Lotta

Karin said...

Har precis kommit hem efter en månads Sverigesemester så jag har inte läst om dramatiken förrän nu. Shit vad läskigt, och underbart att det verkar vara bra nu. Ta hand om er och njut av vad jag misstänker är Australiens söstaste tjej! Kram.