Thursday, January 20, 2011

Dum di dum di dum

Sitter vid köksbordet och "jobbar" hemifrån medans Liv gör sin första halvdag på dagis. Att hon fick feber igår kväll gjorde det inte direkt lättare att lämna henne, även om den snabbt gick ner med panodil och förmodligen bara berodde på en ny tand.

Det är inte så mycket daltande här som det är i Sverige när man skolar in på dagis. Vi åkte dit med henne imorse, snackade lite med personalen, sade hej då och ombads komma tillbaka vid 12.30-snåret. De skulle ringa om det var några problem.

Men nog skar det i mamma- och pappahjärtat när vi gick mot bilen och lämnade henne där med helt okända människor.

Nya tider nu.

6 comments:

Haren said...

Hoppas det gick bra. Pratade med Trollets blivande dagis och de ville ha ett möte för att prata om hennes behov innan inskolningen, det tyckte jag var avancerat.

Anonymous said...

Jag förstår att det är så i Australien. Men kan ändå inte förstå det, när de är så långt fram i neonatalvård att de inte kommit längre vad gäller inskolning på dagis. En baby vill ju oxå känna sig trygg, det är ju à och o. Varför kan föräldrarna inte vara med i 3 dagar och finnas med i närheten så babyn får lära känna den nya miljön och personalen ihop med tryggheten mamma eller pappa. Detta är ingen kritik mot er som föräldrar. Mer förvånad över att Australien och deras känguruvård för nyafödda och föräldrarsnärvarande är så viktigt, men inte inskolning av dagis??
Ni ska se att det kommer gå bra ändå, men jag skulle ha krävt en inskolning på åtm. 3 dagar.

Massa kramar!

Anonymous said...

Jag tänker så här oxå, att Liv har så otroligt trygga och lugna föräldrar som lätt kommer att väga upp den separationsångest Liv kanska kommer att uppleva i några dagar. Det kommer att gå bra! Lycka till 

Anonymous said...

Förresten så är nog föräldrarnas separationsångest värst 

CECILIA said...

Alltså, jag är ju också lite förvånad över sättet de "skolar in" på här, och hade nog för min egen del gärna hängt kvar en stund. Men jag kan också tänka mig att när de är så här små, dvs innan separationsångesten sätter in, kanske detta är det bästa sättet? För det är nog värst för oss, Liv hade det efter omständigheterna bra faktiskt. Hon sov 2 timmar på förmiddagen båda dagarna vilket är ett tecken på att hon är trygg, och andra dagen drack hon till och med en halv flaska ersättning. Och dessutom har hon verkat glad och lugn, precis som vanligt när vi hämtat henne så man får gå på magkänsla helt enkelt. Som tur är så är det bara 2 dagar i veckan.

Anonymous said...

Vad skönt! Grattis! Man kan ju inte låta bli att vara orolig för den där lilla godingen. Kram