Jo, jag lever
Jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans. Kanske med hur bottenlöst hopplöst det kändes den dagen när A kom hem och hade blivit av med jobbet igen. Han och 600 andra blev uppsagda när hela hans avdelning lades ned. Alltså orättvisan i det? Andra gången på 1.5 år.
Precis i dag har han fått ett positivt besked från en intervju tidigare i veckan och väntar nu på ett formellt erbjudande om en tjänst. Tiden som gått mellan då och nu har varit kantad av depp, hopp, förtvivlan och en stor dos beslutsångest angående vår bokade sverigeresa till jul. Vi bestämde oss för att åka. Vi behöver det.
Och just i dag börjar jag äntligen känna hoppet väckas till liv i mig igen, för även en född optimist kan tappa gnistan ibland.
Liv är så sjukt stor nu. Kapabel! Väljer kläder på morgonen, kommunicerar (mycket svengelska) och sjunger sånger. Det sistnämnda är egentligen det som jag är mest imponerad av för tillfället. När hon ligger i sängen innan hon ska somna och sjunger melodin till Blinka lilla stjärna. Jag har uppenbarligen närt ett musikaliskt geni vid min barm.
Får en släng av panikångest när jag tänker på den långa flygresan med detta barn som inte kan sitta still och som vägrar lyssna på vad man säger. ALLA tips om hur man kan underlätta en långflygning med en 2.5-åring mottages tacksamt. Vi har bestämt oss för att ta med hennes bilbarnstol och sätta på hennes säte på planet, har fått flera rekommendationer om detta pga att barn är bekanta med sin bilstol och kan sova i den, men kan ha svårt att komma till ro genom att försöka ligga på sätet. Har också fått Vallergan utskrivet, ett lugnande preparat för barn som är vanligt att ge vid flygresor, men detta ska vi ha endast som en absolut sista utväg om hon blir alldeles galen. Känns ju inte helt sunt att hålla på och droga sin unge för att det är mer praktiskt.
Men till syvende och sidst så är det ju så att det handlar om ett dygn i våra liv, och då kan man ju faktiskt stå ut med det mesta även om det blir riktigt illa.
Dagdrömmer ständigt om huset vid sjön i Dalarna. Brasa. Snö. Vältra mig i julstämning och trycka i mig skinka och knäck. Vänner. Morföräldrar som inget annat vill än att hänga med Liv. Kanske en och annan sovmorgon. Shoppa sjukligt mycket kläder (obs: detta endast om A får jobbet).
Har lånat ihop en hög vinterkläder till Liv och ser fram emot hennes reaktion när hon ser snö för första gången.
Mycket osammanhängande blogginlägg detta, men jag undrar slutligen om någon av de få läsare jag har kvar äger ett par Sorelkängor, och om så är fallet: Är de stora eller små i storlekarna? Jag har storlek 39 i vanliga skor och kan inte hitta info om vilken storlek jag ska beställa.
Precis i dag har han fått ett positivt besked från en intervju tidigare i veckan och väntar nu på ett formellt erbjudande om en tjänst. Tiden som gått mellan då och nu har varit kantad av depp, hopp, förtvivlan och en stor dos beslutsångest angående vår bokade sverigeresa till jul. Vi bestämde oss för att åka. Vi behöver det.
Och just i dag börjar jag äntligen känna hoppet väckas till liv i mig igen, för även en född optimist kan tappa gnistan ibland.
Liv är så sjukt stor nu. Kapabel! Väljer kläder på morgonen, kommunicerar (mycket svengelska) och sjunger sånger. Det sistnämnda är egentligen det som jag är mest imponerad av för tillfället. När hon ligger i sängen innan hon ska somna och sjunger melodin till Blinka lilla stjärna. Jag har uppenbarligen närt ett musikaliskt geni vid min barm.
Får en släng av panikångest när jag tänker på den långa flygresan med detta barn som inte kan sitta still och som vägrar lyssna på vad man säger. ALLA tips om hur man kan underlätta en långflygning med en 2.5-åring mottages tacksamt. Vi har bestämt oss för att ta med hennes bilbarnstol och sätta på hennes säte på planet, har fått flera rekommendationer om detta pga att barn är bekanta med sin bilstol och kan sova i den, men kan ha svårt att komma till ro genom att försöka ligga på sätet. Har också fått Vallergan utskrivet, ett lugnande preparat för barn som är vanligt att ge vid flygresor, men detta ska vi ha endast som en absolut sista utväg om hon blir alldeles galen. Känns ju inte helt sunt att hålla på och droga sin unge för att det är mer praktiskt.
Men till syvende och sidst så är det ju så att det handlar om ett dygn i våra liv, och då kan man ju faktiskt stå ut med det mesta även om det blir riktigt illa.
Dagdrömmer ständigt om huset vid sjön i Dalarna. Brasa. Snö. Vältra mig i julstämning och trycka i mig skinka och knäck. Vänner. Morföräldrar som inget annat vill än att hänga med Liv. Kanske en och annan sovmorgon. Shoppa sjukligt mycket kläder (obs: detta endast om A får jobbet).
Har lånat ihop en hög vinterkläder till Liv och ser fram emot hennes reaktion när hon ser snö för första gången.
Mycket osammanhängande blogginlägg detta, men jag undrar slutligen om någon av de få läsare jag har kvar äger ett par Sorelkängor, och om så är fallet: Är de stora eller små i storlekarna? Jag har storlek 39 i vanliga skor och kan inte hitta info om vilken storlek jag ska beställa.
10 comments:
såklart vi finns kvar! har tänkt på att det varit tyst och undrat men förstår ju nu att det inte funnit tid/ork/vilja att blogga. skönt ändå att det verkar lösa sig och att Sverige-resan blir av. min mamma har 39 och ett par Sorel, ska höra med henne! Liv låter som en himla underbar unge, och resan går säkert bra ska du se :-)
Det vore grymt om du kunde kolla upp US-storleken pa hennes sa jag bestalla skor som haller mig varm om fossingarna nar jag kommer hem till Sverige. Och sa himla kul att du finns kvar har, jag ska forsoka skarpa mig och blogga mer. Vill ju.
Jag är också kvar och brukar titta in, fast jag inte lämnar spår efter mig så ofta. Sorel är stora i storlek tycker jag. Mina 37:or var nästan som 38 och såldes därför.
Ge henne Vallerganet innan hon blir skogstokig, säger jag som rest kors och tvärs med fem barn. Inte för att sänka henne, utan för att hjälpa henne komma till ro på sin "vanliga" tid men på en konstig plats. Är hon arg och övertrött kommer inga droger i världen få henne att somna, så behandla det som värktabletter: något som ska ge innan det gått för långt.
Små saker att plocka med slukar också tid, t ex russin, cheerios, frön, fruit flakes. Och mantrat för er vuxna: #Det är bara ett fygn av mitt liv, det går över!".
Lycka till!
@TinTin - Du har helt ratt och det ar precis sa jag kanner ocksa, men jag ar arligt talat lite skrackslagen infor att ens testa det pa henne hemma... Kan du beratta lite mer om hur pass utslagna de blir, ar de okontaktbara, kan man vacka dem, och hur lange sitter det i etc? Pa en flygning fran Sydney till Stockholm med en timmes mellanlandning i Bangkok, racker det att ge en dos eller ger man flera? Forsta takeoff ar 17.00, och hon sover kl 19 i normala fall, skulle du gett innan boarding eller innan man "nattar" och ger flaskan pa planet strax innan 19?
Åh vilken jobbig situation! Jag håller tummarna jättejättehårt för det nya jobbet!
Jag och min man flög t.o.r. till Oz förra året med en 2.5-åring och en 15-månaders. Vi använde inte lugnande, personligen tycker jag att det är helt onödigt och skulle oroa mig mer för deras reaktion på medicinen än för själva flygresan.
Ni kommer ju vara två vuxna på ett barn,som dessutom har eget säte, hur jobbigt kan det bli?!
Vi hade med en massa 'sticker-books' som höll 2.5-åringen sysselsatt långa stunder. Hade även en massa småsaker inslagna i presentpapper, gick åt mycket tid till att öppna. Några sagoböcker, duplolego (väger typ inget) samt en massa snacks. De hade även en del tecknat på flyg-tv:n.
Resan var jobbig men det gick bra, gäller bara att ligga steget före barnen och ta fram nya saker att roa dem med innan de blir för rastlösa. Många vändor upp och ner i gången blev det för att bli av med lite spring i benen.
Vi hade inte med bilstol eftersom de svenska bilstolarna inte är godkända i Oz. Hade däremot med barnens egna kuddar och filtar. Sitter man på platser där det går att fälla upp armstöden ligger de bra och sover med benen i en förälders knä (det blir tungt att ha deras huvud i knät en längre stund).
Lycka till!
Vad underbart med jul i Sverige!
nu vill jag inte förvirra angående strl i Sorel men mamma har 39 i vanliga fall men 40 i sina Sorel-kängor. så det verkar ju vara lite olika. men här hittade jag en storleksguide! hoppas den hjälper :-)http://apps.eshoes.dk/sguide/svensk/sorel/
Men hjälp, glömde ju svara dig! Jag har storlek 7 och i vanliga fall 40, 41 på en del högklackat.
Post a Comment