Friday, March 28, 2014

This too shall pass

Det har varit en tuff vecka. Liv är inte sig själv; nära till gråt, allt vi gör är fel, galet kontrollbehov, arg nästan hela tiden, vill inte vara på dagis, vill inte vara hos farmor osv. Självklart vet jag varför det är såhär, men det gör det inte lättare. Självklart vet jag att det kommer att gå över, men det gör det inte heller lättare. Jag är såklart jättetrött och är inte lika bra på att hantera henne som jag vill/brukar/borde vara och det gör allt ännu värre såklart, för oss båda. Frustrationen när jag sitter och ammar och hon bara vill ha mig, och inget (INGET!) jag säger hjälper. En kommer inte att få några Mother of the Year awards efter denna perioden direkt. Det enda som funkar litegrann är att muta. Muta med att få kolla på film, med godis, med att få baka etc. Not my finest parenting moments om en säger.

Så just nu är det inget rosaskimrande underbart fluffmoln runt denna bebisbubbla direkt, tvärtom skulle jag vilja säga. Dessutom håller jag på att bli förkyld. Tack gode gud att Hugo sover i sin egen säng mellan 19 och 06 med två amningar klockan 22 och 02. Annars skulle jag nog gå under.

3 comments:

Amanda said...

Äsch säger jag, helt nonchigt, med facit i hand. Detta gör henne till en bättre liten person! P.S: Mutor äger. Samt tok-berömma positivt beteende (glömmer man lätt) + göra henne till 'din speciella hjälpare' som får beröm-klistermärken på tröjan - ofta.

karinistan said...

Mother of the Year-awarden är din om du klarar dig igenom första 6 månaderna utan att bli tokig. Tvåbarnschocken lugnar ned sig så småningom och Liv kommer att vänja sig. Men det är som de säger, tänk om makens älskarinna skulle flytta in i ditt hus och du inte bara skulle förväntas att acceptera det utan också tycka om henne. Hang in there, det kommer att lätta!

CECILIA said...

Tack för pepp, det behövs mer än någonsin. Karin-himla bra metafor det där, är ju exakt så det är för henne. Vi åker till Sverige i två månader i juni, men jag vet inte om det är en bra eller dålig ide pga Andy kommer bara att kunna vara där i tre veckor och resten av tiden blir jag ensamstående förälder. Iofs med hjälp från mina föräldrar, men jag vet att det kommer att bli tungt för mig i alla fall. Aja, om hon inte har skärpt till sig tills dess så går det ju att ändra planerna.