Tuesday, April 22, 2014

Ljusning?

Det har varit som balsam för själen att ha Andy hemma i fyra dagar, och efter en långhelg med två föräldrar hemma är Liv (nästan) sig själv igen. Tänker absolut inte ropa hej men jag tänker att vissa delar av hennes beteende också är helt normalt treårstrots som självklart blir jobbigare att hantera när man har en spädis som kräver mycket uppmärksamhet. Det gör vansinnigt ont i hjärtat att se henne så fruktansvärt arg och inte kunna verbalisera varför. Hunger och tröttma gör allt värre så vi försöker parera så gott det går med snacks och middagslur fast hon egentligen är för stor.

Min lilla arga älskling,
du skriker och du svär.

Du slåss och kastar saker
och ställer till besvär.

Och inte vet jag riktigt
vad du är ilsken för,
men det är bra du visar
att du kan ha humör!

Men det var mig du klöste,
och det var mig du slog,
så därför vill jag säga;
Nu får det vara nog!

Min lilla arga älskling,
kom, sitt hos mig ett slag!
Så kramas vi. Du gråter,
och snyter, det gör jag.

- Britt G. Hallqvist

1 comment:

Elisabeth said...

Jag kommer ihåg den sommaren min dotter var tre år, jag tänkte..jag kommer inte att klara detta.. Men..det gick över! Håll ut <3