Monday, April 28, 2014

"Skrikmetoder"

Läste detta hos Hanna och sedan detta och tänkte att jag skulle skriva lite om det pga är en av dem som använt en så kallad sovmetod, och det med stor framgång på barn nummer 1 (sov hela nätter från 11 veckor, 19.00-07.00 med en sk dreamfeed klockan 22:30) och har så smått börjat på barn nummer 2 och planerar att köra stenhårt med honom också och håller tummarna för att det funkar lika bra. Min definition av framgång är alltså att jag nu har en treåring som alltid somnat vid 19 utan problem, alltid sovit i egen säng i eget rum både på dagen och på natten och som själv kommer och ber om att få gå och lägga sig om vi försöker hålla henne vaken till exempel om vi har gäster hemma.

Här i Australien märker jag inte av samma debatt (kritik?) kring sovmetoder, och det är generellt sett mycket vanligare att föräldrar använder sig av sådana än vad det verkar vara i Sverige. Här samsovs det inte heller på samma sätt, och det tror jag mycket beror på att SIDS and Kids varit så framgångsrika i att basunera ut att det är allra säkrast för ett spädbarn att ligga i egen säng, utan täcken, kuddar, filtar, babynests eller spjälskydd.

Anyhow. Jag tänker så här: ett barn måste lära sig att somna om själv, helt utan hjälp. Bebisars sömncykler är mellan 40 och 50 minuter långa, och nyckeln till (vår) framgång ligger i vad min sömnguru kallar för self-settling, dvs att barnet kan somna om själv när det vaknar till vid slutet av en sömncykel och början av nästa. Och vaggar/ammar/klappar/bär man barnet till sömns (alternativt låter det somna på ett ställe för att sedan lägga det på ett annat) så är det jättesvårt för barnet att somna om igen och få en längre sammanhängande sömn eftersom hen associerar att somna med vad nu föräldern gjorde för att få hen att somna från början. Och då får man en bebis som endast sover i 45-minutersperioder under dagen. Vilket kan vara både irriterande och jobbigt, inte minst för bebisen som ofta blir övertrött.

Jag tänker också att självklart är det så att bebisar främst drivs av överlevnadsinstinkt, men att gråta är ju också så att deras ENDA sätt att kommunicera på. Och all gråt behöver ju inte vara "komochhjälpmigsåinteettlejonkommerochäteruppmigpåsavannen" utan ofta är det kanske mer hungergråt eller trötthetsgråt av typen "omgjagärsåtröttsåjagintevetvadjagheter". Med rutiner så fångar man upp trötthetstecknen innan de eskalerar så en sovrutin är inte alltid lika med femminutersmetoden eller en massa skrik och gråt. För oss har det aldrig varit det eftersom vi börjat så tidigt, men jag vet att när man försöker införa sovmetoder när barnet är äldre kan det vara ett par kvällar när det protesteras en del.

En annan grej som man kör stenhårt på här (myself included) är ju att linda bebisar, men jag tänker inte ens gå in på att argumentera för förträffligheten med detta eftersom jag vet att konceptet är helt obegripligt och i princip lika med barnmisshandel för de flesta svenskar.

Det jag tror att jag vill säga är att de största kritikerna mot sovmetoder är oftast de som aldrig prövat dem på sina egna barn. Och jag hoppas och tror att det fungerar lika bra med Hugo som det gjorde med Liv pga en utsövd förälder är en bra förälder.

3 comments:

Anna said...

Mitt i prick och tack för din klarsynthet.

Som svenska, boende i Sydney, med två små barn påminns jag ständigt om skillnaderna mellan Sverige och Australien när det kommer till inte bara småbarn och sömn men också till hur föräldrar förhåller sig till sina barn (och disciplin bland annat).

Alla gör vi så gott vi kan!

CECILIA said...

Tack Anna, kul att det finns likasinnade svenskar;-)

Linn said...

Hej Cecilia! Kan du beratta lite med om nar (alder) och hur ni borjar med sovmetoden? Om babisen saknar vad gor man/gor man inte, gar man in alls, tar du upp babisen for dream feeden? Skulle tycka det vote valdigt intressant (och hjalpsamt!) Med typ tider och sadant? Tycker det verkar toppen! Kram Linn