Each to their own

Blir så oerhört trött av att läsa kommentarerna på detta inlägg hos Blondinbella. Exempelvis:

"Jag tycker det känns hemskt att ni nekar bebis närhet och trygghet vid bröstet som han så gärna vill ha för er egen skull. "

"Att du inte skäms! Hoppas du är nöjd med att ha kört en skrikmetod och förmodligen påverkat Gillis negativt för all framtid. Hade du haft ett mognare förhållningssätt och inte prioriterat jobb och flytt och dylikt när bebisen inte ens är ett halvår hade du orkat vara en mer närvarande förälder. Jag förstår att du inte kan ett skvatt om anknytning och bebisars psyke. Sådant man ska tänka på innan man skaffar barn!"

Jag vill absolut inte kritisera någon, och jag vill förtydliga att jag inte tror att bara för att det (hittills) har funkat för oss att låta barnen sova i egen säng i eget rum så är det inte den bästa lösningen för alla. Barn är olika och föräldrar är olika.

Men.

Ett "otryggt" barn somnar inte i sin egen säng och sover lugnt i många många timmar.

Föräldrar som väljer att sova i samma säng som sina barn verkar inte inse hur mycket de stör bebisen, och att det troligtvis är därför som bebisen vaknar varje timme "och vill ha mat".

Inga (eller iaf väldigt få) bebisar äldre en en månad behöver äta varje timme under natten om de fått i sig tillräckligt under dagen.

Så. Nu ska jag sluta tjata om detta ämne.