Thursday, September 2, 2010

Honey, my world just shrunk!

Alltså det här med att vara mammaledig. Hemmafru. Att jag har en mycket viktig uppgift i att hålla min bebis vid liv är ju självklart, men nog är det lite (konstpaus) tråkigt, no? Är det icke PK att känna sig lite allmänt useless och smått uttråkad av bebismonotonin? Oavsett vilket så är det så jag känner. Ungen är lovely, men herregud vad världen har krympt.

Det kanske tar ett tag innan man vänjer sig.

För övrigt har jag bockat av allt på denna lista utom den första punkten. Konditionen är lika med noll efter allt som hänt, så promenaderna är långsamma än så länge. Älskar att inte vara preggo.

4 comments:

Amanda said...

Jo det är vansinnigt tråkigt. Jag smygjobbade i början (schhh). Men sen slutar en chillad fas och vips så byter ongen personlighet och vanor ett tag och blir mer krävande/behöver mer stimulans och man blir knäpp och känner sig jagad av en frustrerad bebis och får köra lite bootcamp-schema med inrutade playgroups och coffee mårnings och bös. "Herregud, hur ska jag fylla de kommande två timmarna" liksom. Fortfarande tråkigt, men mer aktivt.

CECILIA said...

Mmmm, alltid är det nåt. Liv kommer ju att börja på dagis när hon är 6 månader, och jag går tillbaka till jobbet i slutet av oktober och lämnar över till pappan. Blir lite stressad av detta, känner att jag måste maximera min mammaledighet vilket är lite svårt med en bebis som mest vill vara hemma. Ska iaf gå på en mother's group på måndag, hoppas att det finns några vettiga mammor därsom inte bara vill jämföra kids och prata bajs.

Amanda said...

"Du kommer att bli ASTOUNDED över vilken typ av människa du kommer att nästan njuta av att snacka med i en halvtimma efter ett tag hemma", sa en erfaren vän och det stämmer SÅ bra.
Jättebra att hon börjar på dagis. I backspegeln hade vi kunnat börja tidigare än 10 månader också, jag hade mått bättre av det och inte minst pojken. Det blir inte samma övergivenhetsproblematik som när dom är lite mer avancerade (typ 1,5), och det är asbra för utvecklingen. Ingen kan övertyga mig om nåt annat.

Anonymous said...

Bebisar sover ju rätt så mycket och har ett nästintill obefintligt behov av stimulans, förutom gos och mys, de första månaderna. Tråkigt, javisst. Men mysigt också. Tanka lite bebishull och doft innan du börjar jobba och saknar henne som om du gick ut utan armar och ben i världen.